- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
316

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar - Dominon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke förändras, äger ingen annan än kronprinsen rätt att blifva dess efterträdare. För mitt eget öde fruktar jag icke; samvetet är min enda domare på jorden. Eder högborne kusin har stora egenskaper; fäderneslandets öde hvilar i försynens hand. Jag stridde i rätter tid, men öfvervanns, och säger nu med Pilatus: hvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit.»

»Par Dieu! Herrarne skola få dyrka sin afgud. Ännu regerar likväl jag och har anspråk på er tystlåtenhet.»

»Äfven vid grafvens yttersta rand skall ers majestät finna mig handla efter ärans och pliktens föreskrifter.»

SEXTONDE KAPITLET.


Dominon.



Solen hade längesedan bortlagt sin vemodiga decembermin och kastade eldfulla blickar från högre bana. Naturen stod liksom i strid mellan lif och död. Ett eller annat hastigt bildadt snömoln försökte väl upplappa vinterns utnötta slöja, som ännu i skuggan låg utbredd på marken, men förvandlades därunder oftast i ett kyligt, dock fruktsamt regn, hvars droppar framlockade sippan ur den mot söder öppna dalen, eller uppfriskade färgen på åkrarnas dunkelgröna tegar.

En molnfri middagsstund vandrade Adolf, stödd på kvartermästarens arm, i den så kallade djurgården nedanför slottet. Krafterna voro för det mesta återvunna, såret nästan läkt, och senornas styfhet skulle genom kroppsöfning afhjälpas. Blott den som lämnat sitt sjukläger och får andas frisk luft, då alla omgifvande föremål tyckas bli födda på nytt, och själf äger ungdomens värme inom sitt bröst kan fatta hvad Adolf kände. Hans mun var tyst, ögat sänkt mot jorden, men från hjärtat talade en stämma, hvars ljufva uttryck ingen penna förmår återgifva. Det var ett kväde om lifvets dröm, förklarad genom naturens bländande färgspel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free