- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
319

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sålunda sluten inom sig själf, skred han mekaniskt framåt, medan kvartermästaren mumlade: »ett-tu, ett-tu! Det duger icke, foten mer sträckt! Steget bättre uttaget! Ett-tu, ett-tu!» Ändtligen började den sjuka sidan göra så ondt, att Adolf med sina tankar återkom till verkligheten och sade, i det han tvärstannade: »Min käre Kraft, handterar ni rekryterna lika strängt som mig, lär ni vara lagom älskad af soldaten.»

»Gud bevare herr kaptenen!» svarade kvartermästaren förlägen; »i min ifver att snart göra er fullkomligt frisk har jag gått för långt och ber om ursäkt; men det plågar mig att se ungt, hurtigt folk vanställda af andra åkommor än dem som erhållas i krig. Sedan så — nej, jag vågar icke tala ut.»

»Gör det ändå för min skull!»

»Nå väl. Fastän jag själf sällan haft något att skaffa med unga fruntimmer, uppväcker likväl deras närvaro en viss lust att... ta mig fan om jag vet huru jag skall benämna det. Nog af, då jag till exempel marscherar framför en truppafdelning, händer stundom att rösten blir matt, hållningen vårdslös. Men får jag se ett vackert fruntimmersansikte, bums komma bröst och hufvud, liksom genom en inre kraft, i tillbörlig ställning, stegen tagas i takt, vristerna sträckas och så vidare. Under en fältmanöver frågar jag alldeles icke efter om officerarne gå lutande, eller emellanåt draga på benen; däremot känner jag stickningar i hela kroppen vid blotta föreställningen att en vacker fru eller fröken skulle säga: kors hvad den där löjtnanten ser obetydlig ut!»

»I det lugnaste vattnet gå de största fiskarna. Hvem hade väl kunnat tro, att den gamle veteranen hyste dylika tankar? Sakens riktighet vill jag emellertid icke bestrida, och när jag nästa gång drager på vakt, skall ni få se mig med så utspända ben och rakt lif som själfva drottningens franska ballettmästare. Nu, medan jag ej har någon åskådare...»

»Inga åskådare?» afbröt kvartermästaren och pekade åt höger.

Adolfs blickar följde anvisningen. På något afstånd syntes en gräsplan, genomskuren af putsade sandgångar, nästan uppfyllda med människor. Äfven drottningen ville fira våren och hade, ledsagad af sin vanliga omgifning, infunnit sig på det ställe i djurgården, där stadens invånare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free