Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helst få inträde, blott han är anständigt och snyggt maskerad.» Härmed var samtalet slut.
Liksom vid dylika förlustelser ännu i våra dagar, ådrogo de dyrbaraste maskerna sig först allmänhetens blickar. En kinesisk kejsare, en turkisk storvisir, en Juno, en Pallas och en Dido, samtliga besådda med äkta stenar och pärlor, eller sviktande under guldbrokadens tyngd, svängde sig länge med stort uppseende. Det öfvermåttan granna blir emellertid enformigt, ögat tröttnar. I en grupp som uppehöll sig nära mellersta kaminen gick det muntrast till. Ett par savojardflickor spådde för pengar och gåfvo sina nyfikna kunder månget tvetydigt svar. Så frågade till exempel en grann riddare med grönt och violett skärp på god franska, om de kunde säga, från hvilket land han var? »Hvad det egentligen heter,» svarade den största flickan, »vet jag ej; men folket som bor där talar ett ganska välljudande språk och besjunger gärna sina anherrars minnen. Just i detta ögonblick sitter en skön kvinna i ett gammalt slott, ser melankoliskt på den strax nedanför rinnande floden och tänker på er, ädle herre.»
»Det är kanske min fästmö?»
»Eller er hustru.»
»Då skulle hon nog förstå att trösta sig öfver min bortovaro.»
»Hon gör det också, om jag ser rätt. En ung, artig, i grannskapet boende riddare skall i morgon öfvertyga henne, att ni ej mer återkommer, säga att ni är död och tillbjuda henne sitt hjärta.»
»Således gifter hon sig?»
»Naturligtvis.»
»Hör på, du spefulla häxa! Om du vore i hennes ställe, hur ville du bära dig åt när jag en gång kommer hem?»
»Jag tillställde en tjurfäktning.»
Härvid hördes någon halfhögt säga: »Jag svär på, att det är drottningen och Pimentel.»
»Måhända den senare,» svarade hans granne, »men drottningen räcker ej till pannbenet på savojardskan.»
Nu framstörtade en negerflicka, knäppande på ett slags stränginstrument, gjordt af ett kurbitskal. I alla hennes rörelser rådde utsökt behag, och klädseln, ehuru obetydlig, eller endast bestående i en arabisk hajk, en turban och en liten kort kjortel, vittnade om mycken smak. Ansiktsmasken var ett riktigt konststycke, där ingenting af de utmärkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
