- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
330

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi nu bära oss åt för att osedde komma härifrån?» sade han, sedan upplysningen var gifven.

»Fördömdt!» svarade Adolf. »Jag har ju ej på det ringaste sätt förbrutit mig, så framt man icke vill anse mitt tal med drottningen som en förolämpning.»

»Det där må de lagkloke afgöra; säkert är emellertid, att den som grälar med potentater alltid får orätt. Kortaste vägen torde blifva att ni tar min dräkt och jag stannar kvar tills balen upphört.»

»Nej tack, min redlige Kraft; ni skall icke så blottställas för min skull. Dessutom ger den minsta anledning att ni varit med i spelet en säker ledtråd åt vederbörandes gissningar.»

»Hvad är detta för ett tygstycke?»

»Ett täcke som jag oförvarandes knep från den störda bröllopsfärden.»

»För tunnor tusan, ett härligt fynd! Låt se, om flickan ännu står kvar? Jo riktigt. Fort i munkkappan och sedan på min rygg! Jungfru Fransiska! Det är ju hon, vet jag?» tillade han sakta och fortfor, efter att till svars ha erhållit en bejakande nick: »Jungfru Fransiska, kom närmare! Så där; det är bra, stå bara stilla! Hon måste spela framdelen af en häst, hörhon? Vi äro strax i ordning. När jag räcker ut täcket, så kasta det öfver hufvudet och spring sedan till närmaste säkra utgång; jag följer troget efter med bördan.»

Lyckligtvis hade Fransiska sett bröllopsskaran och fattade således rätta meningen af kvartermästarens besynnerliga ord; men hon skulle icke vågat gifva förslaget sitt bifall, om ej maskernas antal börjat ökas i grannskapet, så att faran för den älskade med hvarje minut växte. Misslyckades försöket, ägde hon nu åtminstone den tillfredsställelsen att få dela hans öde. Till långa beräkningar var ingen tid, och så fort täcket blifvit kastadt öfver hennes hufvud, satte hon utaf i kort galopp, skylande sina svarta ben med hajken. Flere än tvenne utgångar från salen funnos ej, nämligen den så kallade stora dörren och en mindre, ledande till ett förmak, där man bortlade sina dräkter, för att uppträda i vanlig skepnad. Tätt invid den förra såg hon von Steinberg ha fattat posto, således kunde blott den senare sökas. Under knuffningar och speglosor från alla håll, ty somliga ropade: »Skynda sig, herr pastor, annars blir det messfall!» andra:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free