Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröllopsskara, hvilken jag nödgades åtfölja ända tills det lustiga tåget öfverändakastades. Huru därmed tillgick vet jag icke; dock såg jag en turk, klädd som Poissonnet borde vara, antingen händelsevis eller uppsåtligt kullstörta brudens gångare. Nu ropades på vakt, och hvem som hade vägen öppen begaf sig bort. Bland deras antal var min ringa person. Efter att ha lyckligt uppnått omklädningsrummet, dröjde jag där tills ers majestät blef synlig och sprang sedan till min egen kammare för att ombyta kläder, enligt befallningen att båda negerflickorna på en gång borde försvinna. Återkommen till blå förmaket, mötte jag rikskansleren, som lämnade balen, hvilket lät mig förmoda, att festen skulle slutas förr än ämnadt var.»
»Par Dieu, du har läst öfver din läxa ganska väl, och den må för ögonblicket gälla hvad den kan; men med din herr von Findling vill jag hädanefter ej hafva något att beställa. Den karlen är skapad att göra mig förargelse.»
»Ers majestät äger likväl ingen trognare tjänare vid hela hofvet.»
»Bah! Att vara trogen är en sak, att vara född under olyckliga stjärnor är en annan. Kort och godt, du måste visa din tillgifvenhet för min person genom försakelse. Från min tjänst är du snart skild, om du ej kan skilja dig från honom.»
»Allernådigaste drottning! Det vore mer än grymt att låta oskulden straffas för ödets nycker. Huru ofta har man ej sett handlingar lyckligt slutas som i början rönt motgång, och det är just under dem som troheten pröfvas.»
»Hör du, hur det klappar på dörren? Någon torde komma som sätter din egen trohet i tvetydig dager. Öppna!»
Fransiska åtlydde befallningen, och Poissonnet inträdde, hvarefter Kristina fortfor: »Jungfru Menlös, svara nu på den frågan: hur kunde det falla herr von Findling in att anfäkta alla negerflickor, om han ej genom dig erfarit, att han i en bland dem skulle finna sin trolofvade brud?»
»Att jag ej förrådt det minsta rörande min klädsel, därpå tar jag himmel och jord till vittnen; dessutom såg jag aldrig munken tala med ers majestät.»
»Jag vore nästan färdig att förlåta dig alltsammans för din fintlighets skull; men denna gång måste rätt gå för nåd. Poissonnet, hvad upptäckter har du gjort?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
