- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
347

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hennes majestäts deltagande i mitt öde är högst smickrande, och jag anhåller om framförande af min underdåniga tacksamhet »

»För sådana ändamål bör man icke begagna andra till tolk.»

»Det gifs likväl omständigheter i hvilka den underordnade måste lägga band på sin tunga, eller icke kan tala nog litet för att ej säga för mycket.»

»Älskade Adolf, haf fördragsamhet med den mänskliga svagheten! Längst ned och högst upp i samhällskretsen är det svårast att vara fullkomligt dygdig.»

»Kommer denna bekännelse af egen erfarenhet?»

»Mig må du gärna smäda, ty jag kan nästan alltid visa dig orsaken till mina handlingar; men döm ej drottningen på blotta misstankar, emedan du i sådant fall måste ofta blifva otacksam. Som en fattig, föga bemärkt yngling trädde du i hennes tjänst, och inom mindre tid än två år hade du vunnit utkomst, titlar och ämbeten. Allt hvad du erhållit blef gifvet på det oegennyttigaste sätt; fordrar detta ingen tillgifvenhet?»

»Jag är färdig att gälda skulden med min arm, med mitt lif, icke genom uppoffring af min öfvertygelse om dygd och fäderneslandets anspråk. Då ryktet ville svärta Kristina, kämpade jag ärligt mot förtalet, ty det låg ingen omöjlighet uti att kvinnan på tronen bäfvade vid tanken på den med ett giftermål förbundna maktens delning. Folket ägde likväl ett slags rättighet att begära en sådan uppoffring; men då det tåligt försakade den, blef det hennes skyldighet att afstå från hvarje lättsinnig böjelse.»

»Själfva solen har ju fläckar. Det är svårt att sjunka till slaf för den som i vaggan lärt sig befalla. Hvem vågar väl påstå, att hvar och en som närmar sig en intagande varelse nödvändigt blir brottslig? Carl Gustaf, å sin sida, lär icke ha blundat för skönhetens behag under sitt vistande i Tyskland.»

»Detta fattades blott, och jag vill låta dig veta...! Dock, du är missledd; i ditt hjärta bor ingen ondska. Verktyget förstår icke hvad skada eller nytta det gör i den skicklige konstnärens hand.»

»Samtalet med drottningen och don Antonio måste ha varit af särdeles art, efter det så upprört dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free