- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
349

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna äga tusende skäl att hemligt samtala med främmande hofs gesandter; och jag vill väl se den tjänare, som ej gärna lämnar sitt biträde vid dylika möten. Mig ålade tacksamheten dessutom att lyda. I min ordning frågar jag dig: hvad borde jag svara, när drottningen, efter att ha sagt: Findling skall blifva din make; du skall få titlar och gods! befallde mig att föra spanske ministern till hennes arbetsrum så ofta han förmådde osedd smyga sig till mitt eget?»

»Jag har redan sagt, att jag tror dig vara bedragen. När hon icke kunnat få fram grefve Totts upphöjelse, ser det smått ut med ditt furstendöme. Klokheten fordrar, att både du och jag lämna hennes tjänst, innan vi bli förskjutne.»

»Besinna då, att vår framtid därigenom skall förspillas.»

»Men vår heder räddas.»

»En vacker heder att göra sig förfallen till den svartaste otacksamhet! Hade drottningen varit nogräknad om ojäfviga bevis på adlig härkomst, skulle du säkert ännu i detta ögonblick framsläpat ett obemärkt lif som page vid hertigens hof. När höghetens och lyckans glans kringstrålar furstarne, finna de tusen som äflas att få tjäna dem; olyckan ger ofta den smärtande upplysningen, att knappt en enda hyst sann tillgifvenhet för deras personer. Jag vill ej neka, att Kristina genom vansinnigt slöseri själf ställt sig i närvarande brydsamma belägenhet, men hon är olycklig och kan i denna egenskap fordra hvarje ädel människas deltagande. Den som äger en krona att sälja träffar alltid frikostiga köpare. Därför skall hon säkert göra en god marknad på inkomstens vägnar. Lägger man härtill, att hon med sina ovanliga själsförmögenheter måste blifva drottning öfverallt, ser jag ingenting som hindrar hofhållningens fortfarande. De trogna förskjuter hon säkert icke; däremot vore det mer än ädelmodigt, om Carl Gustaf åter upptog den vilde ynglingen, som utan tillstånd lämnade sin förste välgörare.»

»Denna bittra förebråelse är förtjänt, och medvetandet att endast af törst efter tillfälle att utmärka mig ha beträdt en oriktig bana utgör ett svagt rättfärdigande. Ägde jag ej öfvertygelsen om din oegennyttiga trohet, skulle jag förakta hela mitt släkte. Det bästa jag vid hofvet vunnit består i en sparad summa, som är tillräcklig att köpa en liten jordtorfva. Dessa armar, kanske skapade att föra svärdet, skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free