Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnesstämning och nästan tvingade uppmärksamheten att vända sig åt annat håll. Härvid varseblef han Fransiska på stora slottstrappan, i samtal med en ung borgardotter, hvars behagliga anletsdrag ej förekommo honom alldeles okända. Redan vid första anblicken hviskade aningen, att denna syn ägde någon särskild betydelse; och efter en stunds fortsatt betraktande utropade han: »mitt öde är afgjordt! Johanna har själf hitfört sitt svar.»
Efter detta yttrande föll han i så djupa betraktelser, att både tid och ställe blefvo förgätna. Kronprinsens närvaro tillika med vapenskramlet återväckte månget slumrande minne från förflutna dagar; hjärtat, som länge endast slagit för kärleken, slog nu äfven för äran. Under denna inre strid öfverraskades han af grefve Tott, hvilken kom tillbaka från tornerspelet i afsikt att ombyta kläder. Å båda sidor tycktes mötet alstra ett slags förlägenhet, ur hvilken grefven slutligen hjälpte sig genom den frågan: »Hvad söker ni här, då ni ej kunnat undgå att känna min frånvaro?»
»Jag sökte en god plats för att åskåda striden,» svarade Adolf stammande.
»Denna förklaring är i sanning högst oväntad. Det är oförlåtligt af en hofman, om han så förgäter konvenansens lagar, att han på något sätt visar sig vid de högtidligheter, hvilka han genom uppdiktad opasslighet undviker. Dessutom fordra våra tjänsteförhållanden numera en större grannlagenhet än ni behagar iakttaga. Jag har visserligen rätt ofta med anbudet af min vänskap lämnat er ett friare tillträde än andra; men då ni tydligt ådagalagt er obenägenhet att begagna denna fördel, borde ni också vara mer nogräknad, om ej för min skull, åtminstone för er egen.»
»Mot edra förebråelser, herr grefve, kan jag ingenting invända. Af er godhet begär jag att bli aflägsnad från den plats som jag misskläder. Låt mig blott på ett icke vanhedrande sätt få lämna en tjänst som jag numera är ur stånd att fylla! Sedan skall mitt namn aldrig mer höras inom hofvets krets.»
»Hvad ämnar ni företaga?»
»Gömma mina sorger i en aflägsen vrå, som jag ej lämnar med mindre än fäderneslandet behöfver alla sina söner.»
»Min Gud, hvad åstadkommer den vildhet som råder i edra blickar? Dock, jag förstår; kärleken har, som jag spådde, gifvit er törnen i utbyte mot förväntade rosor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
