Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningen kan ej hålla sitt förhastade löfte om furstinnetiteln, och ni fruktar världens dom.»
»Fruktar? Nej, herr grefve, det är något som jag svårligen lär mig. I öfrigt finnas törnen på människans bana, hvilka icke behöfva planteras af kärlekens händer för att såra hjärtat. Min olycka må bedömas huru som helst, skall jag nog göra mig förtrogen med konsten att värdigt bära henne, blott afståndet blir tillräckligt stort mellan dess orsak och mitt kanske allt för rediga lynne.»
»Ni afstår således från giftermålet med Fransiska?»
»På inga villkor.»
»Då äro alla mina gissningar uttömda. Hon följer drottningen, som, i förtroende sagdt, lämnar Sverige, och ni vill taga afsked ur hennes tjänst för att blifva eremit. Det vore i sanning första gången jag hört någon gifta sig af ren böjelse och strax därpå gå åt öster när makan drar åt väster. Den oegennyttiga tillgifvenhet ni fordom visat mig har jag velat gälda genom förskaffandet af sysslor, anseende och goda inkomster; men mina bemödanden skulle ej burit någon frukt, om de saknat hennes majestäts understöd. Kristina förföljes af en viss otur att finna otacksamhet hos de flesta hon öfverhopar med välgärningar. Måhända är ni en bland dem, som blifvit påräknade att utgöra det lilla hof, hvarmed Gustaf Adolfs från tronen nedstigna dotter ämnar omge sig.»
»Så väl er godhet som drottningens nåd har jag aldrig misskänt. Huru gärna jag velat göra mig förtjänt af den senare, därom må min nyss öfverståndna lifsfara bära vittnesbörd. På de första stegen af lifvets bana äger ynglingen mer känsla än förutseende; det ädelt eller högtänkt klingande uttrycket drager honom oemotståndligt till sig, emedan det lofvar att öppna vägen för lysande handlingar. Huru långt han skall hinna på ärans väg, står tecknadt i ödets bok; men om erfarenheten sprider föraktets köld kring det lågande hjärtat, kommer lusten att antingen hata människosläktet eller själf dölja sig för dess åsyn. Detta är allt hvad jag vågar yttra och måste underkasta mig hvarje dom, äfven den orättvisaste.»
»Utan att känna rätta orsaken till er olyckliga belägenhet väcker den mitt deltagande. Skulle jag ha bedömt er orätt, så glöm detta missförstånd. Gör uteslutande anspråk på hvad jag i Stockholm tillbjöd och möt en vän med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
