- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
362

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under så beskaffade omständigheter måste han blifva sin egen rådgifvare och hade bråkat sin hjärna i flera timmar, då han stördes genom kvartermästarens ankomst.

»Gud bevare herr kaptenen!» sade Jonas Kraft. »Jag torde komma olägligt, men att i dag tiga skulle måhända beröfva mig tillfället att någonsin få anhålla om er uppmärksamhet i ett ämne af vikt. Man tror, att drottningen snart ämnar slå reträtt. Gud vet hur det sedan går med gardet. Ni är ibland dem som kunna vinna på denna, för riket kanske nyttiga frontförändring; jag åter hör numera till bagaget och måste bli efter. Fordom ägde jag också ett högt värde i andra människors ögon; följderna däraf ligga tungt på mitt samvete, likväl icke som något brott, utan i medvetandet att nödgas lämna ett åtaget uppdrag outrättadt. Ursäkta om jag uttrycker mig illa, men ert slutna väsen gör mig brydd, och att hålla vackra tal har aldrig varit min sak.»

»Det är jag som bör be om ursäkt, i fall mitt mindre goda lynne sårat en gammal aktningsvärd veteran,» svarade Adolf, »och jag skulle ingenting högre önska än att kunna vara er till någon tjänst.»

»Gud löne er för dessa vänliga ord, herr kapten! De uppfriska den utsläpade knektens mod. Nu känner jag igen er. Så där hurtigt råder jag er att blicka, om ni framdeles får den lyckan att föra en trupp i fält. Ni är född till befälhafvare, det såg jag vid vårt första möte; men hoflifvet har gjort kontramarsch med naturen.»

»Var det ingenting annat ni ville anförtro mig?»

»Å jo, med förlof! Saken skall genast afhandlas. Det hände sig en gång då vi stodo gent mot fienden och jag hade vakt i högkvarteret, att kommenderande generalen ville tala vid mig. Min kära Kraft, sa’ han, jag behöfver en pålitlig karl till ett särskildt ändamål. Mitt val har fallit på dig; men som föga ära därvid är att skörda, måste du förskottsvis lofva att icke säga nej. Gud bevare herr generalen! svarade jag; från er mun utgår ingen befallning som leder till vanära; jag lyder. Nå, så hör då, fortfor han; fienden huserar jämmerligen här i trakten; hvarje timme se vi rökstoderna från något brinnande hus. Pandurer, kroater och spaniorer, kort sagdt, de ursinnigaste bland våra katolska motståndare anställa en riktig utrotelsejakt efter alla som kunna misstänkas för att vara protestanter; hvarken kön eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free