- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
363

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ålder skonas. Lägret är öfverfullt af värnlösa flyktingar. Ibland dem befinner sig ett förnämt fruntimmer med sitt barn, hvilket hon knappt hade tid att rycka undan mördarnes hotande svärd. Dessa båda olyckliga hafva särskildt rätt till svenskarnes omvårdnad. Inom loppet af tjugufyra timmar få vi en batalj, och jag fruktar att bagaget därvid blir oss till hinder, synnerligen i fall någon rörelse bakåt kommer att göras. Fruntimret kan ej få sig anvisad någon annan plats än vid trossen; därför måste också den afdelningen i hvilken hon befinner sig stå under säker uppsikt. Välj nu dig själf femtio man ur brigaden och blif hennes beskyddare!

»Fastän missnöjd med förtroendet, vågade jag ingenting invända, och när bataljen började, intog jag min post. Allt gick åt fanders, men så mycket gynnade oss ändå lyckan, att vi vid trossen fingo slåss lika tappert som de andra. Mot öfvermakten kunde likväl föga uträttas, fruntimret blef såradt. Slutligen körde vi bort packet, hvarefter vagnkolonnen satte sig i rörelse. Vid passagen genom en skog anföllos vi ånyo, kulor regnade kring alla kanter; ja, det var obegripligt, att någon människa kom därifrån med lifvet.

»Under ett af de uppehåll som vid nästan alla strider inträffa ropade fruntimret mig till sin vagn och sade: Snart är jag ej mer; men jag hoppas, att Gud beskyddar denna oskyldiga varelse. Haf ett vaksamt öga på honom och mottag i ert förvar detta med dyrbarheter fyllda skrin, hvari jag äfven vill lägga mina armband, så fort jag hunnit lösknäppa dem. Skulle barnet blifva skildt ifrån er, fordrar jag, att ni ej har någon möda ospard att återfinna det, och lika heligt måste ni lofva mig, att det utbekommer sitt lilla arf vid myndiga år, ty för dess uppfostran drager nog fältherrn omsorg. Har det då ingen far? frågade jag. Jo, visserligen! svarade hon, och just för att underrätta honom om vårt öde har jag bedt er meddela det åt fältherrn. — Nå, än om fältherrn stupar? — I sådant fall skall ni lämna barnet till... här nämde hon ett namn — men följer det sin mor i grafven, förbjuder jag er att för någon dödlig, ja, ej en gång för fältherrn och den jag nyss nämnde omtala vårt slut; i detta fall får ni också öfvertaga äganderätten till godset.

»Dessa ord voro ej väl uttalade förr än ett anskri hördes, och nya fiender rusade fram. Min närvaro blef nödig vid truppen, som glesnat med hvarje minut. Svenskarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free