Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invärtes sjukdom, ty edra blickar voro trånande, ert hela väsen till utseendet förslappadt. Nu har jag under detta samtal fått min syn igen. Någon grämelse öfver felslagna förhoppningar ligger på bottnen af beslutet att retirera utan manlig strid. Ursäkta gubbens fritalighet! Det är demoiselle Fransiska som förryckt er.»
»Jag har tillförne sagdt, att ingen får blanda sig i mina enskilda angelägenheter.»
»Soldatens hand är visst icke hans enskilda egendom, om han kallar Sverige för fosterjord. Hvem vet i hvad belägenhet drottningens tronafsägelse sätter landet? Själfva Gustaf Adolf måste ju slåss för att bevisa sina ärfda rättigheter; kufvad fiende när alltid hämnden i såradt bröst. Det är världskunnigt, att skattkammaren är rensopad och landet utfattigt. Ringare skäl än dessa kunna förmå Polen, kejsaren med flere att gripa till vapen. Kommer det så långt, ville jag väl se, om ni på Carl Gustafs begäran att hans forne lifpage måtte draga i härnad med godt samvete skulle svara: jag gifter mig och blir hemma.»
»För er ålders och edra krigiska idrotters skull varnar jag ännu en gång mot förnyelsen af dylika opassande yttranden.»
»Gud bevare herr kapten!»
»Har ni något mer att säga?»
»Blott ett par ord. Ni sårades nyligen af ett vapen, som jag önskade närmare beskåda. Hvem fick det i förvar?»
Vid denna begäran gick Adolf till sin säng och nedtog en öfver den hängande dolk, sägande: »där är han! Behåll honom som ett ringa tacksamhetsbevis för alla edra omsorger under min sjukdom.»
Med spänd uppmärksamhet betraktade kvartermästaren sin erhållna gåfva, i det han halfhögt yttrade: »Ja, det är densamma! Att återfå gods som under stora faror förloras betyder lycka, sade min gamle far, Gud fröjde hans själ!» hvarefter han med hög röst tillade: »Tusen tack, herr kapten! Något kärare kunde ni icke gifva mig. Nu vill jag slå vad, att vi icke skola åtskiljas förran vi luktat krutröken ur en och samma mynning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
