Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagat utse honom att vara sig följaktig under snart förestående resa; och en kort stund förrän du kom erhöll jag detta bref från grefve Tott, hvari han begär hemlig audiens antingen i afton eller senast i morgon bittida.»
»Sapperment! Det kan betyda något. Hvad täcktes ers höghet svara!»
»Att han skall få veta, när jag har tid.»
»Låt mig genast få kalla honom!»
»Nej, ni böra icke synas på förtrolig fot så länge det är osäkert, på hvilken han och jag stå till hvarandra; däremot må du skicka min lifknekt med den skriftliga tillåtelsen för honom att genast komma.»
Så fort grefven erhöll prinsens svar, skyndade han att begagna sig däraf och blef med mycken artighet å öfverste Würtz’ sida insläppt i den höge herrens kabinett. Samtalet räckte nära en timme, hvarefter man såg honom aflägsna sig, till utseendet åtminstone ganska belåten. När fursten åter blifvit allena med sin förtrogne vän, frågade denne: »Var grefvens upptäckt af sådan beskaffenhet, att ers höghet kan låta den komma till mina öron?»
»Det skall få bero på, huruvida du förlåter Adolf eller icke.»
»Ers höghets nådiga vilja är min lag; men jag begriper icke hvad Adolf har att göra med tronföljden.»
»Den vill jag hoppas man lämnar oantastad. Tottens första ord bestodo i en försäkran om orubblig tillgifvenhet mot min person, och att han ej kände någon som bättre än jag skulle kunna fylla Kristinas plats. Därefter öfvergick han till en lång afhandling om nödvändigheten för nya regenter att glömma de oförrätter de i egenskap af undersåtar fått lida, och jag började nästan frukta, att han skulle vidröra det ömtåligaste af alla ämnen som oss emellan ännu kunna komma i fråga; men till min stora glädje syftade hela prologen på en tredje person, nämligen Adolf Findling. Ynglingens inträde i drottningens enskilda tjänst bad grefven mig ej strängt nagelfara med, ty äfven vid mognare år har mången blifvit så förtrollad af ett anbud från Kristinas tjusande läppar, att han glömt hela den öfriga världen. Häremot kunde jag ingenting invända, utan försäkrade å min sida, att jag skattade mig lycklig, om hennes majestät funnit sig belåten med en i mitt lilla hof uppfostrad tjänare. Nu berättade han vidare, huru Adolf en afton sårades af några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
