- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
374

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vi få väl se.»

Här stördes samtalet af en under djupa, tafatta bugningar inträdande person, hvilken höll ett skrin i handen.

»Välkommen, mäster Björn!» ropade Adolf genast. »Er närvaro här i staden utgör en lika oväntad som angenäm öfverraskning.»

»Hm, hm! Tackar ödmjukligen! Jag hörde berättas, att herr kaptenen ämnar gifta sig, och ville således visa några juveler, som kunna passa till fästmanspresent. Infattningen är väl litet gammalmodig, men stenarna desto bättre. Se på dessa armband, till exempel! Ett klarare vatten får man sällan skåda i någon juvel. Säljaren behöfver penningar; priset kan kallas godt, äfven bröder emellan.»

Vid åsynen af armbanden gjorde kvartermästaren en rörelse, som utmärkte hög grad af förvåning och ej kunde undfalla Adolf.

»Jag trodde icke;» sade denne, »att ni hade sinne för kvinnoprydnader,»

»Jo, när de se så ut som dessa. Hvar har du köpt dem, broder Germund?»

»De äro ej mina egna, utan blott lämnade till mig för att säljas.»

»Besynnerligt! Kosta hvad det vill, så måste jag veta hvem som nu äger dem.»

»Det har jag ej fått tillåtelse att yppa.»

»Lyckligtvis känner hela världen dig för en ärlig man; annars skulle jag misstänka dig för att vara en skälm.»

»Men,» inföll Adolf, »jag kan omöjligt begripa anledningen till delta uppträde.»

»Gud bevare herr kapten! Det är samma armband som fruntimret icke hann få lösknäppta.»

Denna upptäckt drog Adolf helt och hållet på kvartermästarens sida, och båda förenade nu sina bemödanden att locka sanningen ur guldsmeden, hvilken ihärdigt åberopade sitt gifna löfte om förtigenhet som ett bindande skäl att ej efterkomma deras åstundan. Allt hvad han ville medgifva var, att smycket öfverlämnades i Adolfs vård tilldess rätte ägaren fått yttra sig. Förslaget antogs och man åtskildes. Men skilsmässan var emellertid icke lång, åtminstone hvad de båda vännerna beträffade; ty på samma gång guldsmeden gick ut från slottet genom norra porten, gick kvartermästaren genom den södra, hvarefter de möttes i djurgården. »Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free