Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är första steget taget,» sade Germund Björn. »Gud låte det hafva skett i en god stund!»
»Du har väl ingen anledning förmoda annat?»
»Hin håle är en gammal klippare, och Josias Rothschnabel theslikes. Berättelsen om den där hoftärnan, som skulle ha lämnat armbanden till min gode herr värd, torde slutligen vara en grof osanning.»
»För tusan! Då ha vi gjort en falsk manöver.»
»Du vet, att jag sällan sofver från afton till morgon, utan gärna ser på stjärnorna i midnattsstunden. Vid denna tid hade jag öppnat fönstret och satt, ännu i dagningen, helt stilla med ögonen vända mot firmamentet, när ljudet af människoröster störde mina betraktelser. Hopkrupna som igelkottar smögo sig två personer längs buskarna i trädgården till en liten gräsplan, där de togo plats. Större delen af deras samtal undgick mig, emedan afståndet oss emellan var tämligen långt; däremot såg jag, att det hedervärda paret utgjordes af Josias och ett fruntimmer. Hm, hm! tänkte jag, gamla kattor lapa också mjölk; hvad tvenne hafva sins emellan bör ej den tredje utforska, synnerligen som det liknade sig till att han skulle erhålla en kyss af sidokamraten; men förrän jag hunnit blunda var en upptäckt af helt annan beskaffenhet gjord. Traktören hade blott sträckt sina läppar mot något yttre föremål på kvinnans bröst, hvarefter han föll på knä och hon uppreste sig för att med andäktiga åtbörder lägga sina händer öfver hans hjässa.»
»Ha, ha, ha! Det var en härlig välsignelse han fick.»
»Hvaråt skrattar du? Tro mig, i denna handling låg ingenting att skratta åt. På återvägen, det vill säga när de smögo sig till en liten öppning å planket, hvarigenom hon kröp ut på gatan, gingo de tätt nedanför mitt fönster. Då hörde jag ganska tydligt, huru han snyftande anhöll om hennes förböner för sin arma själ och lofvade blindt lyda allt hvad hon täcktes befalla.»
»Ha, ha, ha! Jag har icke nyligen erfarit någonting så löjligt.»
»Men hör mig då till slut, innan du öfverlämnar dig åt din ursinniga glädje. Som det första beviset på hans uppriktighet fordrade hon armbandens återtagande från mig inom tjugufyra timmar.»
»Därtill samtyckte han, kan jag tänka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
