- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
390

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ägde ingen makt hvarken öfver allmänna omdömet eller verkningarna af dess hemliga yttringar. Den enda utväg som återstod syntes honom ligga i möjligheten att erhålla någon passande syssla antingen i en aflägsen landsort eller de tyska provinserna. Mer än en gång frågade han sig själf: hvad har väl föregått i ditt sinne, att du, som för blott några dagar sedan ville afstå från all njutning af världen och gömma dig i skogarnas sköte, nu finner det motbjudande att våga ett sådant steg? Men då han därvid glömde den stora skillnaden emellan att frivilligt åtaga sig en uppoffring och tvingas underkasta sig den, kunde han ej erhålla något tillfredsställande svar.

Så hade dagens första hälft tilländalupit. De som sett Kristina utan minsta tecken till saknad lyfta Gustaf Adolfs krona från sitt hufvud återvände med tårfulla ögon, för att skyndsamt intaga middagsmåltiden och därefter ytterligare beskåda Carl Gustafs kröning i domkyrkan. Genom mäster Kristoffer erfor Adolf huru allt tillgått. Rikskansleren hade saknats, riksdrotset vägrat aftaga kronan, med flere andra omständigheter, som allmänt äro kända och det här vore öfverflödigt att upprepa.

Midt under detta samtal anmälde pigan, att en främmande karl ville tala med kaptenen, hvarför Adolf gick honom till mötes. Det var kvartermästaren, som klädd i full gala, begagnat den enda rast gardet på en sådan paraddag fick njuta och försakat maten mot skyldigheten att lämna rapport om föregående aftonens expedition. »Trollpackan,» började han genast, »måste ha flugit sin kos på någon väl insmord ugnskvast; ty tullvakterna försäkra, att hon ej passerat förbi dem, och i staden finns hon icke. Hennes medhjälpare, en gammal spetsbof, som följde armén som marketentare i Tyskland, blef däremot riktigt fångad. Något har han redan bekänt, och mer skola vi klämma fram, blott här blir lugnt igen. Sanningen att säga, gör det mig ändå litet ondt om honom, emedan han håller ett rasande präktigt öl och är ingen gnidare mot gamla kunder.»

»Men hvad har marketentaren då bekänt, som jag bör veta?» frågade Adolf.

»Jo, Gud bevare herr kaptenen, det är just han som lämnat armbanden till guldsmeden. När nu fråga uppstod om rätta ägaren, tog han råd af trollpackan, hvilken bad honom mörda gamle Björn och sedan återlämna varan till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free