- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
391

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne. Detta skulle ske sistlidne natt, men jag, tillika med ett par andra duktiga bussar, låg i bakhåll. Klockan vid pass tolf kom han smygande på strumplästerna, blottade en värja och ämnade stöta till; men då skulle ni hört hvilket Halt, werda! jag ropade. Som träffad af åskan, damp syndaren baklänges i golfvet; ty han kände igen rösten och erinrade sig säkert, huruledes jag förr en gång eskorterat honom till galgen, fastän det icke blef någon hängning utaf. Sedermera förde vi honom bakbunden till slottsfängelset, där fångvaktaren gjorde en hop ganska slipade frågor. Att han stått i förbund med trollpackan erkändes, äfvensom att det var hon som öfvertalat honom att mörda guldsmeden. Rörande armbanden sjöng han sin gamla visa, eller att de skulle säljas för en hoftärnas räkning, och... Jag vet ej om jag vågar säga efter honom?... Ni kan blifva ond... Ni kan falla i förundran...»

»Å nej, säg fritt ut; numera förundrar mig ingenting.»

»Jo, han sade att... att det var jungfru Fransiska, sa’ han; Gud bevare herr kaptenen!»

»Den som är invigd åt galgen kan säga hvad han behagar för att rädda sig; men det tillhör klokt folk att icke tro på skälmars ord.»

»Jag tror också icke denna fabel.»

»För den oskyldigas rättfärdigande spar ingen ärlig soldat hvarken uppoffring eller möda. Ni har sagt, att ni är mig tillgifven; tiden då ni kan bevisa detta med gärningar är nu inne. Vederlägg ryktet, när och hvar ni hör det fortplantas.»

»Där är min hand! Gud bevare herr kaptenen!»

Så snart Adolf hunnit vända ryggen åt kvartermästaren, begaf han sig till Fransiska, tryckte en brännande kyss på hennes läppar och sade: »Arma, olyckliga varelse, när skall ödet upphöra att förfölja dig!»

»Åter ett ondt budskap?» hviskade hon långsamt.

»Din värda läromästarinna kröner sitt verk genom den största af alla nedrigheter. Icke nog med att hon velat förföra din själ; när den undslipper henne, vill hon komma åt kroppen. En stöld har blifvit begången; ett par juvelarmband äro tagna i beslag, och nu finner hon tjänligt att uppgifva dig som den hvilken lämnat dem till utprångling.»

»Rättfärdige himmel!»

»Trösta dig! Om alla andra stöd svika, står jag fast. Den som vill göra dig något ondt måste bana sig väg genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free