- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
394

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Månne jag skulle kunna erhålla enskild audiens?»

»Det lär bli kinkigt, åtminstone ännu på en timme eller par. Att taga afsked af nationen är ej så svårt som att säga ett evigt farväl åt skötevännen. När de la Gardieska ekipaget rullar sin kos, kan ni försöka er lycka.»

Grefve Brahe gissade rätt. För alla utom la belle comtesse var dörren stängd, och den stolta Kristina, som utan minsta märkbara inre rörelse sett män fälla tårar, lät sitt hufvud med smärtans omisskänliga uttryck nedsjunka på kvinnovännens bröst. »Skilsmässan från dig, älskade Ebba,» sade hon, »är ett grufligt dolkstyng i mitt hjärta; men jag vill ej digna under striden mot naturen. Mitt exempel skall visa det svaga människosläktet, att själen kan vara oberoende af kroppens former, att det ej är senornas storlek som bestämmer andens kraft. Blott tvenne saker ångrar jag, nämligen att ha lämnat samtycke till ditt giftermål, och att ej i egen person ha kommenderat under en batalj. Hvilken himmelsk njutning skulle det icke varit att midt ibland dödens härjningar låta kämparne störta sig mot faran vid ljudet af en kvinnoröst, och sedan antingen inslumra på en bädd af eröfrade fanor, eller nedlägga segertecknet för dina fötter!»

»Älskade Kristina! Ers majestät ville jag säga ...»

»Nej, nej! Förtrolighetens uttryck klinga ljufligt från vänskapens läppar. Jag har afskakat fåfängans stoft; majestätets sinnebild hvilar nu i andra händer än mina. Säg om det igen, du sade ju: älskade Kristina?»

»Men besinna då, att ni ännu vill kallas drottning.»

»Ja, af hopen, af världen, af dessa usla maskar som stinga, om man tillåter dem att upplyfta hufvudet. På främmande botten skall mitt majestät åter randas, lik en nytänd sol; i Sverige vill jag njuta den korta nedgångsstunden.»

»På främmande botten? Hvilket hemskt uttryck! Gud låte dig ej få säga: det finns blott ett fädernesland.»

»Barnsligheter! Tror du då, att ödet icke skulle fastnaglat människan liksom trädet, om det velat, att hon ovillkorligt föddes och dog på samma plats? Hvilka äro väl de som hylla den ensidiga bestämmelsens förtryckande lagar? Jo, enfalden, kufvad af prästerna, till säker beräkning för tionden, och de så kallade hjältarne, dem politiken lagt en snara om foten, på det att de skola vara till finnandes när faran hotar. Men snillet ser tvärt igenom vidskepelsens slöja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free