Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jorden är rund, människans kropp nog stark att uthärda alla klimat och hennes själ en världsborgare.»
»Hvarför tar då minnet af barndomens fröjd ut sin rätt midt under lifvets skiftande njutningar?»
»Därför att barnet inbillar sig njuta hvad det aldrig ägt och erfarenheten ger begrepp om missräkningar. Nöjet är en fenix i de späda åren, men med tiden förlorar det denna egenskap och kräfver oupphörligt främmande näringsämnen. Antingen dessa af brist på omtanke saknas, eller begäret blir öfvermättadt, känner man en tomhet som man söker uppfylla genom minnets luftiga bilder.»
»Dessa läror äro falska.»
»Följ mig, så lofvar jag dig att bevisa motsatsen.»
»Jag har låtit telningar uppväxa på fosterjorden och är således bland de enfaldiga som måste tro, att människan har rötter uti den.»
»Om du varit född prins, eller jag själf kunnat få barn på honnett sätt utan att gifta mig, hade du måhända gjort en proselyt ur filosofernas samfund — nu åter blir jag vid min tro.»
»Lägg till: vid mina fäders!» svarade grefvinnan och föll på knä.
»Stig upp, Ebba! Din anspelning är opassande.»
»Jag måste trotsa furstinnans vrede för att rädda mitt hjärtas vän.»
»Parbleu! Sådan järnvilja finns ej som motstår tjusningen af dina behag.»
»Detta ögonblick bevittnar likväl, huru kraftlösa de äro.»
»Fordra allt utom det omöjliga. Äfven jag har ägt stunder i hvilka ångern öfver det tagna steget skulle ha nedrifvit hela min framtids skimrande luftslott, om filosofien ej skänkt mig styrka. Kristina upphör att vara till när öfvertygelsen säger henne, att hon ej mer är regent. Obetänksamheten, ödet, människors ondska, eller hvad du behagar, har tvungit mig att försaka en materiel spira; men den intellektuella skall jag bättre vårda. Hvilken blefve väl min rol, om jag kvarstannade som undersåte i Sverige? Och tror du själf, att jag förmådde afhålla mig från all inblandning i styrelsen? Nej, både landet och jag vore då förlorade. Som drottning i lärdomens världsmonarki behöfver jag ej frukta för någon rival. Min hufvudstad blir Rom, som väl kan bära en påfve i bredd med snillets diktator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
