- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
402

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bortjagade anden. Längre ned i rummet syntes, på ena sidan Josias Rothschnabel, belagd med tunga kedjor, på den andra spåkvinnan, fasthållen af kvartermästaren, ur hvars starka armar hon förgäfves bemödade sig att blifva lös, tills ändtligen en stundtals återkommande vanmakt tvingade henne till mera stillhet.

»Plats! Hans majestät kommer!» ropade en page, i det dörren hastigt öppnades. Företrädd af grefve Tott och öfversten, stannade Carl Gustaf på tröskeln, sägande åt den honom följande vakten: »Låt ingen nalkas!» hvarefter han steg in, hälsade och genast frågade spåkvinnan: »Hvem är du?»

»Gissa!» svarade hon med stirrande blickar.

»Täckes ers majestät i nåder tillåta, skall jag försöka hvad gamla bekantskaper kunna uträtta,» inföll kvartermästaren och höll armbanden tillika med den förr omtalta dolken under hennes ögon. »Minns du Nördlingen? Döda ting ropa ibland högre än människoröster.»

»Ja, visst minns jag detta härliga ställe, där min tros fiender föllo som gräs och den försmådda kärleken njöt hämnd.»

»Minns du också den späda gossen, som blödde under kroaternas sablar?»

»Han dog vid mina fötter.»

»Nej, han lefver; se dit! Där står han vid sidan af sin somnade brud.»

»Är det väl möjligt? Jag tackar dig, heliga jungfru, för det du gaf mig tid att undanrycka offret och återlämna ett ofördärfvadt barn i ditt moderliga sköte!»

»Triumfera icke så hastigt! Hon dog som ärlig lutheran.»

»Usling!»

»Prästen kan intyga, att jag säger sant.» Härvid gaf kvinnan ett anskri och lät hufvudet sjunka ned.

Förgäfves sökte läkaren åter bringa henne till sans; krafterna försvunno med hvarje minut, pulsarna upphörde att slå. Då fattade öfversten en på bordet stående ljusstake och belyste hennes anletsdrag; men efter några ögonblicks forskning utropade han — »Drömmer jag! Nej, det är hon! Det är grefvinnan Nepomucena von Wolffstein!»

Dessa oväntade ord gjorde ett starkt intryck på de närvarande. Ingen mer än kungen begrep dem rätt, och likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free