- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
403

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kände sig alla djupt rörda. Till och med Adolf uppvaknade ur sin stumma sorg för att begära förklaring, men Carl Gustaf gjorde en rörelse med handen, och öfversten teg.

Nu gällde det Josias, som under hela uppträdet läst på ett radband. »Af honom torde vi få den säkraste ledtråden,» sade kungen.

Värdshusvärdens bekännelse innehöll hufvudsakligen, att han under Nördlingenbataljen haft sin plats vid den trossafdelning som kvartermästaren kommenderade. Lika med alla andra måste han se sina effekter anammas af fienden; men då han ofta brukat den indräktiga handteringen att vara dubbel spion, träffades snart en gammal bekant, hvilken räddade hans lif. Några särskilda händelser kunde han ej omtala; däremot berättade han med full säkerhet, huru den nyss aflidna kvinnan då fanns närvarande och hade, klädd i ett slags nunnedräkt, med krucifixet i handen, uppmuntrat de stridande österrikarne att icke gifva pardon.

Vid framkomsten till kejserliga lägret fann han henne där före sig, beboende ett särskildt tält i munkarnes kvarter. När fredsunderhandlingarna började, drog han till Sverige, där han ej ägde någon annan födkrok än att sälja små grannlåtsarbeten, som de i Falun förvarade krigsfångarne på lediga stunder kunde sammanflika, eller ock att till bönderna utprångla stulet gods. Bland fångarne gick den sägen, att en ande uppenbarat sig i koppargrufvan, gifvit en del af dem rikligt penningunderstöd och lofvat alla snar befrielse. Detta ansåg Josias för ogrundadt prat, ända tills han själf farligt insjuknade och önskade sig delaktighet af sakramentet. Då anlände den påföljande natten samma kvinnovarelse som han sett vid Nördlingen och gaf honom nattvarden, under villkor att han aldrig skulle öfvergifva katolska läran. Därvid trodde han sig hafva upptäckt, att hennes vistande i Sverige ej allenast åsyftade fångarnes hjälp, utan också var förbundet med något större hemligt ändamål.

När slutligen underrättelse kom rörande krigets slut, försvann hon alldeles från Dalarne, som äfven han måste lämna, för att söka sin lycka i Stockholm. Där tog han tjänst som kypare, blef förmögen samt stötte åter på den förmodade nunnan, under larven af spåkvinna och tillika regent i de tyska invalidernas kasern. Troligtvis hade hon under tiden gjort en resa åt andra länder, ty alla påstodo, att hon kommit till hufvudstaden med ett främmande skepp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free