Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - Ingångspsalm - 1. Upp, psaltare och harpa - I. Gud - A. Sanningen och trösten av Guds varelse - 2. Herre, evigt stor i ära - 3. Höga majestät, vi alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De helga sabbatsstunder.
De höga föremål.
Att Herren i ditt öra
Ej ropar innan kort:
»Jag vill ditt spel ej höra,
Hav dina visors buller bort!»
7.
Dig skall ditt Sion sjunga
Och bära fram för dig, o Gud,
Med hjärta och med tunga
Sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
Må rikeligen bo
Och bära frukt i dygder,
Gudaktighet och ro.
Som havets sand otaligt
Ditt folk föröke sig
Och heligt och lycksaligt
I evighet lovsjunge dig!
J. O. Wallin (1779—1839).
I. GUD.
A. Sanningen och trösten av Guds varelse.
2.
Herre, evigt stor i ära,
Höghet, vishet, nåd och makt,
Mild och sann i himlens lära,
Rik och god i jordens prakt,
Dygdens värn och nödens tröst!
Dig jag helgar denna röst.
2.
Fast den blick, jag till dig höjer,
I sin svaghet dig ej ser,
Dig du för mitt hjärta röjer
Uti allt vad mig omger.
Allt en evig kärlek är,
Allt om dig ett vittne bär.
3.
Ingen tankegåva mäter
Dig i din fullkomlighet.
Du, då världen dig förgäter,
Själv av ingen saknad vet,
Men i kärlek lika stor
Du i detta hjärta bor.
4.
Härlighet din tron betäcker,
Evig klarhet strålar där.
Du din allmakts spira sträcker
Över allt vad skapat är.
Men din blick, din ömma röst
Gjuter lugn i detta bröst.
5.
Ondskan för ditt öga rädes,
Dygden prisar dina bud;
Hoppet under bördan glädes
Åt en fader i sin Gud;
Svagheten förgäter sig,
Fattar mod och nalkas dig.
6.
Fader, tacksamheten blandar
Denna stämma, låg och svag,
Med det lov, dig ljusets andar
Sjunga i en evig dag.
Du som mild och rättvis är
Av ett stoft ej mer begär.
S. Ödmann (1750—1829).
3.
Höga majestät, vi alla
För dina fötter nederfalla:
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära;
Dig jord och himmel vittne bära:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
