- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
14

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - A. Sanningen och trösten av Guds varelse - 4. För dig, o Gud, mitt hjärta brinner - 5. Ve den, som säger: Gud ej är!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4.

För dig, o Gud, mitt hjärta brinner
Och älskar vad du mig befallt.
Jag saknar dig — och allt försvinner.
Jag finner dig — och äger allt.
Jag glömmer dig — och ångern tär.
Jag lyder dig — och lycklig är.

2.
Mitt öga skådar dina under
I stormens våld och havets svall,
Din allmakt uti åskans dunder,
Din mildhet uti regnets fall.
Men hjärtat, uti dygdens bud,
Välsignar dig som vän, o Gud!

3.
Den röst, som i mitt samvet’ talar
Och gör mig dygdens övning kär,
Den milda kraft, som mig hugsvalar,
Då jag bekymrens börda bär;
Allt är, o Gud, en nåd av dig,
Som vill mitt väl och vårdar mig.

4.
Det lugn, som mig i spåren följer
Vid allt, som göres rätt och gott,
Den blygsel, som mitt hjärta höljer,
Fast ingen dödlig vet dess brott,
Bevittnar din rättfärdighet,
O Gud, som allting ser och vet.

5.
Att tidens vinning jag försakar
Vid hoppet om ett evigt väl,
Att jag mot hjärtats villor vakar
Med segerns styrka i min själ;
Allt är en gåva av din hand,
Som lossar mig ur syndens band.

6.
Så, milde Gud, i dig jag äger
En Fader, som ledsagar mig,
Din röst uti mitt hjärta säger,
Att detta namn behagar dig.
Allt vittnar, Herre, att du är:
Mitt hjärta, att du är mig när.

S. Ödmann (1750—1829).


5.

Ve den, som säger: Gud ej är!
Hans mörka väg till döden bär
Igenom jämmerdalen.
Med kropp och själ till jorden böjd,
Han har i lyckan ingen fröjd
Och ingen tröst i kvalen.
Han känner ej den ljuva lott
För Herrens skull att göra gott,
Och av odödlighetens hopp
Hans slagna mod ej friskas opp.
O Gud, vår Gud, hur jämmerlig,
Föraktelig
Är masken mänskan utan dig!

2.
Om du, Allsvåldige, ej är,
Vem skapte och på händren bär
Den sköna, vida världen?
För solar, stjärnor utan slut
Vem skriver lag och stakar ut
Den jämna, ljusa färden?
O, vilken stakar ut för mig
Min dunkla, oförsedda stig?
Vem skriver i mitt bröst den lag,
Som bjuder utan undantag,
Att alltid rätt jag göra skall,
Om världen all
Sig reste väpnad till mitt fall?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free