- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
16

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - B. Guds väsende och egenskaper - 1. Evighet och föränderlighet - 6. Gud, du av inga skiften vet - 7. Oändlige, o du, vars hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Du rättvis dig förklarar.
I allt du, lika god och vis,
Din ära uppenbarar.
Ditt hot, ditt löfte bliver fast,
Om både jord och himmel brast:
Ditt ord är evig sanning.

8.
Min själ av dig en tanke är,
Och vad du tänkt, det bliver.
Det hopp, som livar dess begär,
Du säll fullbordan giver.
När stoftets världar bliva grus,
Skall själen, upphöjd till ditt ljus,
I dig, o Herre, leva.

9.
Giv, Fader, med din Ande giv,
Jag detta så betänker,
Att jag må komma till det liv,
Som du i Kristus skänker.
Låt under alla skiften mig
Ståndaktigt vandra på den stig,
Som upp till himlen leder.

B. Münter (1735—1793).
J. Åström (1767—1844).


Dav. 90.

7.

O ändlige, o du, vars hand
Från släkt till släkt, från land till land
All världen hägnad giver!
Förrn jorden folk och skördar bar,
Förrn bergen voro till, du var,
Och evigt du förbliver.
Men jordens barn, men stoftets son
Knappt fröjdas får av livets lån,
När honom genast åter
Till stoft du varda låter.

2.
För dig; o Herre, tusen år
Likt dagen, som gick fram i går,
Likt nattens vakt försvinna;
Och våra dagar som en dröm,
Som vindens fläkt, som böljans ström,
Bortila och förrinna.
Om morgonen slår blomman ut
Men vissnar före dagens slut;
Och hennes like vorden
Är människan på jorden.

3.
Vi hava det förskyllt, o Gud,
Vi hava mot ditt ord och bud
Med våra fäder brutit.
Se, därför är vår tid så kort,
Och hastigt, som ett ljud dör bort,
Är mänskans liv förflutit.
Ja, hennes högsta vandring går
Till sjutti eller åtti år
Bland arbete och möda
Och stannar hos de döda.

4.
Så snart är det med oss förbi;
Så snart, så fort, som flöge vi,
Till dödens land vi fara.
O, må vi märka tidens flykt
Och tänka på vår ändalykt,
Att vi må visa vara.
Men du, som ej av skiften vet,
Densamme är i evighet.
Du hörde fadrens böner;
Du bönhör deras söner.

5.
Behåll oss, Herre, vid det hopp,
Att du vår levnads dunkla lopp
Till ljusets hem ledsagar!
Vårt hjärta gläd, vår ande stärk
Och främja våra händers verk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free