Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - B. Guds väsende och egenskaper - 4. Allvetenhet och allestädesnärvarelse - 12. I det djupa, i det höga - 5. Sannfärdighet - 13. Dig, o Gud, en evig dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brottsling, för en gäckad värld,
Kan ock, skrymtare, din flärd
Här i dygdens mantel höljas:
Inför Gud är mörkret klart
Och det dolda uppenbart.
4.
Men du nödens barn, som klagar
Eller tyst din plåga bär,
Hav den tröst i mulna dagar,
Att din hjälp ej fjärran är.
Sanningsvän, som omilt dömes,
Otack får och smälek tål,
Mänskovän, som utan prål
Gör det goda och förglömmes,
Tänk på den, som allting ser,
Makten har och lönen ger.
5.
Höga tanke, ljuv att tänka:
Överallt bor Herren Gud,
Icke blott där stjärnor blänka
Och där åskan bär hans bud.
Han i mörkret mig betäcker.
Gläder mig i dagens ljus,
Svalkar mig i vindens sus
Och i källan vederkvecker.
Jag i allt, som är och sker,
Honom hör och honom ser.
6.
Gud, jag lever och jag röres
Blott i dig och genom dig.
Av din fadershand jag föres
Över tidens dunkla stig;
Under ditt beskärm jag vilar
Uti själva gravens famn,
Tills du ropar mig vid namn
Och jag vaknar glad och ilar,
Fader, att evinnerlig
Skåda och lovsjunga dig.
J. O. Wallin (1779—1839).
5. Sannfärdighet.
13.
Dig, o Gud, en evig dag,
Dig en evig klarhet höljer;
Evig sanning är den lag
Du i nåd och vishet följer.
Känslan av din sannings makt
Du i detta hjärta lagt.
2.
Sanning, Herre, i ditt hot
Över mig förfärlig ljungar,
Då jag bryter dig emot
Och med synder mig betungar:
Tränge denna varningsröst
Djupt uti mitt kalla bröst!
3.
Sanning från ditt hjärta går,
Då som Fader fram du träder,
Kallar mig från villans spår
Och med löften hjärtat gläder:
Tränge denna milda röst
Djupt uti mitt väckta bröst!
4.
Sanning, Gud, den lära är,
Som av dig förkunnad bliver
Och sitt eget vittne bär
I den kraft, hon hjärtat giver:
Vare denna kraft mitt stöd
Till att göra det du bjöd!
5.
Sanning, Herre, är den plikt,
Du mitt hjärta föreskriver;
Giv, att denna fordrans vikt
Dyr och outplånlig bliver,
Dyr för mitt och andras väl,
Outplånlig ur min själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
