Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - B. Guds väsende och egenskaper - 6. Godhet och barmhärtighet - 15. Allt det goda, som mig fägnar - 16. Min själ skall lova Herran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du med hälsans kraft och fröjd
Gör mig lycklig och förnöjd.
Du min framtidsbörda lättar
Med det hopp, som mig upprättar.
4.
Din försyn min nödtorft skickar
Dag från dag ur ditt förråd.
Morgonrodnans nya blickar
Båda mig förnyad nåd.
Tidens skiften, ljusets lopp,
Skörden, mina mödors hopp,
Lugnet, som min bädd omgiver:
Allt av dig förordnat bliver.
5.
Så du vill min börda lätta,
Fader, skapare och vän.
Och vad fordrar du för detta
Av ditt svaga barn igen?
Blott att, av din godhet rörd,
Av din vishet ledd och förd,
Jag på dygdens vägar träder
Och min tryckta like gläder.
6.
Tacksamt skall mitt hjärta brinna,
Tacksamt helga dig sin röst.
Nödens suckar skola finna
Tillflykt uti detta bröst.
Dig jag evigt dyrka skall.
Giv, att för din fotapall
Sig mitt hjärta rätt ödmjukar
Och din godhet ej missbrukar.
S. Ödmann (1750—1829).
Dav. 103.
16.
Min själ skall lova Herran,
Min tunga prisa skall hans namn:
Han är från oss ej fjärran,
Han räcker oss sin hulda famn.
Han hörer våra böner
Och helar all vår brist,
Oss med sin nåd bekröner
Och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
Med glädje utan tal
Och ålderns börda lättar
Och hjälper oss i dödens kval.
2.
Han mildrik oss förkunnar
Sin helga lag, sin vilja god,
Och till allt gott förunnar,
Av blotta nåd, oss kraft och mod.
Den sig till honom vänder,
Han möter evigt huld.
Han då på sina händer
Oss tecknar, ej vår skuld;
Sin nåd så högt befäster
Som himlen och, så vitt
Som öster är från väster,
Vårt hjärta gör från synder fritt.
3.
Som sig en far förbarmar
Och barnens fel förgäter snart,
Så Gud i kärleksarmar
Oss sluter in med fadersart.
Han vet vårt svaga väsen:
Av stoftet är det gjort.
Vi blomstra såsom gräsen
Och vissna lika fort.
En fläkt, som liljan hinner,
Avkläder all dess prakt;
Så människan försvinner —
Ej hjälper konst, ej båtar makt.
4.
Men Herrens nåd allena
Ovansklig är i evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
