Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - C. Guds enhet och treenighet - 26. Vi på jorden leva här - A. I allmänhet - 27. Gud, jag i stoftet böjer mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Vi för syndaskulden svår
Måste straffet bida.
Ho är den, som för oss går
Och vill döden lida?
O Jesu, du allena.
Du haver lidit hårdan död
Till att frälsa oss ur nöd.
Helige Herre Gud!
Helige, starke Gud!
Helige, barmhärtige Frälsare!
Du evige Gud,
Låt oss ej förkastas
Från din nåd till avgrundsglöd;
Var oss barmhärtig!
3.
Vi ej leva, som oss bör,
Städs i synd vi falla.
Ho är den oss starka gör
Emot synder alla?
Guds Ande, du allena.
Blott i din kraft vi komma fort:
Ditt är allt, som väl är gjort.
Helige Herre Gud!
Helige, starke Gud!
Helige, barmhärtige Frälsare!
Du evige Gud,
Låt oss ej förtappas
Utan hopp i evig död;
Var oss barmhärtig!
V. 1 från medeltiden.
M. Luther (1483—1540).
O. Petri (1493—1552).
II. SKAPELSEN OCH FÖRSYNEN.
A. I allmänhet.
27.
Gud, jag i stoftet böjer mig
Och prisar, store Herre, dig,
Som allt har skapt och skickar.
När allt i intets mörker låg,
Du djupets rymder genomsåg;
Och vart ditt öga blickar,
Blir ljus och rörelse och liv;
Och när din allmakt ropar:
Bliv!
Ur djupet världar ljunga
Att, Gud, din ära sjunga.
2.
Hur stråla för min häpna syn
De ljusa undren ovan skyn
På valvet av ditt tempel!
Här träder solen härlig opp
Och gjuter dagen i sitt lopp
Och bär din äras stämpel;
Här månens milda anlet’ ler.
Och tusen stjärnor skåda ner
Likt blickar av ditt öga
Till mig ifrån det höga.
3.
Jag ser i oförvillat lopp
Här världar sänkas, där gå opp
Och Skaparns vishet prisar.
Mitt öga sänks mot jordens bryn,
Och samma vishet för min syn
I tusen skick sig visar.
Den röjer sig i minsta stoft,
I gräsets brodd,
i blommans doft,
I maskens gång i gruset,
I örnens flykt mot ljuset.
4.
Allt vad till varelse är väckt
Upplivas av din andes fläkt,
Och allt din vårdnad njuter.
Från stoftets grand till kerubim,
Från smärsta frö till serafim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
