- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
29

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 27. Gud, jag i stoftet böjer mig - 28. Dig skall min själ sitt offer bära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I allt din kraft sig gjuter.
Till allt, o världars Gud och Far,
Din kärlek, som sig ren och klar
I tusen färger bryter,
Ned från ditt hjärta flyter.

5.
O Gud, din vishet, nåd och makt
I allt vad du ur intet bragt
Sig härlig uppenbarar;
Men i mitt samvet’, store Gud,
Där du har skrivit dina bud,
Du helig dig förklarar.
I friden, skänkt åt hjärtats dygd,
I lastens skräck och brottets blygd
Du domen redan fäller
Och rättvist vedergäller.

6.
Du är, o Gud, allena värd
Att taga dyrkans helga gärd
Av varelsernas skara.
I dig allt lever, röres, är,
Och på din starka hand du bär
De ting, du bjudit vara.
Ty skall min stämma höja sig
Bland de otaligas, som dig
Med rörd och helig tunga
Sitt halleluja sjunga.

J. Åström (1767—1844).

28.

Dig skall min själ sitt offer bära,
O Fader, Skapare och Gud!
Dig vill jag med mitt hjärta ära
Och dig med mina läppars ljud,
Med vördnad tänka på din nåd,
Din makt, ditt underfulla råd.

2.
Du liv och varelse har givit
Åt allt i himmel och på jord;
Ditt stora, milda namn du skrivit
Så i naturen som ditt ord.
I allt du dig förklarat har,
O Skapare och Gud och Far!

3.
Du stadgat ordningen för tingen,
Du satt en gräns för prövningen,
Men för vårt hopp, vår sällhet ingen;
Ty du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
Och bönhör varje fromt begär.

4.
Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
Att se och vörda dina fjät:
Var stjärna, som på fästet tindrar,
Är vittne om ditt majestät,
Och minsta lilja på min stig
Är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.

5.
Därför, o Fader i det höga,
Jag i din hand mitt väl förtror.
Jag vet ditt hulda fadersöga
Ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig
Du leder mig dock sist till dig.

6.
O Herre, dig jag vill åkalla,
När aftonstjärnan framgår skön;
När morgondaggens pärlor falla,
Till dig jag höja skall min bön
Och aldrig glömma dina bud,
O Fader, Skapare och Gud!

A. A. Afzelius (1785—1871).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free