Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 36. Gud vare tack och ära - 2. Människan. Kropps- och själsegenskaper, förnuft, fri vilja, samvete, värde och ändamål - 37. Av dig, o Gud, jag kallad är - 38. Store Gud, mitt hjärta lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som Petrus utur banden,
Som Paulus utur nöd.
4.
Och när på jorden händer,
Att någon syndaträl
Sig ångrar och omvänder
Och tänker på sin själ,
Då hörs i himlens rike
Guds änglars fröjdeljud:
»Vi hava fått en like;
Högtlovad vare Gud!»
5.
Gud, låt mig även söka
Att dem bereda fröjd
Och deras tal föröka
En gång i himlens höjd.
När de på händren vilja
Mig bära hem till dig,
Gud, låt ej synden skilja
De heliga från mig.
6.
När livet skall upphöra,
Giv mig en sömn så söt;
Låt dina änglar föra
Min själ uti ditt sköt.
När du till doms vill komma,
Låt, Fader, nåderik,
Mig då med alla fromma
Bli dina änglar lik.
G. W. Sacer (1635—1699).
J. Svedberg (1653—1735).
J. O. Wallin (1779—1839).
2. Människan.
Kropps- och själsegenskaper, förnuft, fri vilja, samvete, värde och ändamål.
37.
Av dig, o Gud, jag kallad är
Till dagens ljus och livet,
Och allt som mig förnöjer här
Är av din nåd mig givet.
Jag är ett ringa stoft för dig,
Dock haver du bevist på mig
Din höga allmakts under.
2.
Åt mig du en förnuftig själ,
Din egen bild, beskärde,
Som strävar till ett högre väl
Och får sitt rätta värde
Av vishet, dygd och samvetsfrid
Och efter livets prövotid
Sitt rätta liv begynner.
3.
Och du har byggt av jordens mull
Ditt mästerverk på jorden:
Den kropp, som skön och ordningsfull
Är själen boning vorden.
Mitt öga ser, mitt öra hör
De stora ting, du gjort och gör;
Min tunga dem förkunnar.
4.
Ty prisar jag din makt och nåd,
Min Gud, mitt väsens källa,
Och går att efter dina råd
Min korta vandring ställa,
Till dess jag, höjd från jordens grus,
Dig får i härlighetens ljus
Evinnerligen prisa.
C. C. Sturm (1740—1786).
J. O. Wallin (1779—1839).
38.
Store Gud, mitt hjärta lär
Mot din kärlek rätt att svara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
