- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
40

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 43. Jorden, full av Herrens ära - 44. Ack, vi äro alla Adams barn, o Gud!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av Guds allmaktshand beredd,
Av hans godhet krönt och ledd;
Åt sin sällhet hon sig gläder:
Oskuld hennes prydnad är,
Himlen hon i hjärtat bär.

3.
En gudomlig stråle gjutes
Uti hennes rena själ:
Vishet stadgar hennes väl,
Saligt lugn i hjärtat njutes;
Ingen plåga än är känd,
Ingen brottslig låga tänd.

4.
Hennes sällhet är att lyda,
Hennes skatt att vara nöjd,
Hennes arv en himmelsk fröjd,
Hennes mål att jorden pryda
Och att evigt, vis och fri,
Till Guds kärlek vittne bli.

5.
Ack, på denna klara dagen
Följer snart en ryslig natt,
Som i jämmer oss försatt;
Mänskan, dårad och bedragen,
Samlar över sig den hämnd,
Som för brottet är bestämd.

6.
Fruktlöst nu förnuftet strider
Mot det mörker, som oss höljt,
Mot den vanmakt, som oss följt;
Åtrån tunga bojor smider
Åt ett hjärta, som ej mer
Gud sin högsta kärlek ger.

7.
Gläds, min själ; en härlig dager
Dock ännu dig återstår:
Gud dig själv till räddning går,
Han till nåd ännu dig tager.
Bedjande och ångerfull
Blir du hörd för Jesu skull.

8.
Jesu, du som nådigt sträckte
Till min nöd din kärleksblick
Och för mig i döden gick!
i ditt blod vårt fallna släkte,
När det följer dina spår,
Liv och sällhet återfår.

S. Ödmann (1750—1829).

44.

Ack, vi äro alla Adams barn, o Gud!
Såsom han vi falla,
Bryta mot din’ bud.
Lust och högmod höra
Ormens smicker än.
Att varann förstöra
Vän förleder vän.
Herre, dig förbarma!
Var oss nådelig!
Herre, hjälp oss arma!

2.
Men den fröjd försvinner,
Som jag brottsligt vann;
Snart min brist jag finner,
Som ej skylas kan.
Fåfängt jag mig döljer
Undan Herrens röst;
Vart jag flyr, den följer,
Ropar i mitt bröst.
Herre, dig förbarma!
Var oss nådelig!
Herre, hjälp oss arma!

3.
Borta är det Eden,
Där jag menlös var.
Bort med samvetsfreden
All min glädje far.
Om ock lyckan mäter
Mig sitt överflöd,
Skild från Gud jag äter
Blott med sorg mitt bröd.
Herre, dig förbarma!
Var oss nådelig!
Herre, hjälp oss arma!


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free