Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 45. Huru länge skall mitt hjärta - 46. Var man må nu väl glädja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ser sin Faders boning fjärran
Och förmår ej lösa banden.
Men han anar Faderns mening;
Och den hemligt närda sorgen.
Med hans trängtan i förening,
Är hans återlösnings borgen.
4.
Stilla, heligt dunkla minne
Av ett Eden, som försvunnit,
Tysta aning i mitt sinne
Om ett mål, som ej är hunnet,
Visen mig den väg till livet,
Som oss uppenbar är vorden,
Tolken ordet, som är skrivet
Uti himlen och på jorden.
5.
Himlens, jordens och mitt hjärtas
Profetia sig fullbordar.
Ej av tvivel skall jag smärtas;
Herrens, Herrens Ande ordar:
»Flydda äro nattens väkter,
Över Sion uppgår ljuset,
Och för jordens fallna släkter
Öppnas åter Fadershuset.»
6.
Ner i dödligheten stiga
Nåd och sanning och försoning
Och det fromma hjärtat viga
Till Guds Helge Andes boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
Och Guds Son, av kvinna buren.
Blir det offer, som oss renar.
7.
I det heligsta ingången,
Han ock min förlossning funnit
Och åt mig, i synder fången,
Frid och frihet återvunnit;
Att jag, kärleksfull och trogen,
Skulle i hans fotspår sträva
Och, till änden redebogen,
Världen dö och Gudi leva.
8.
Salig, salig den som kände,
Den som trodde dig allena,
Sannan Gud, och den du sände
Att med dig oss än förena.
Jesu Kriste, du är vorden
Vägen, sanningen och livet,
Och i himlen och på jorden
Är ej annat namn oss givet.
J. O. Wallin (1779—1839).
46.
Var man må nu väl glädja sig;
Här är stor fröjd å färde,
Ty nu är Gud oss nådelig,
Som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
Att han barmhärtig vara vill:
Vad kan vårt hopp förtränga?
2.
Jag under satan fången låg
Och kunde mig ej hjälpa,
Den synd, som rådde i min håg,
I grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
Mitt samvet’s dom orygglig blev,
Och helvetet stod öppet.
3.
Men Gud av sin barmhärtighet
Sin’ ögon till mig vände;
Han såg i nåd min uselhet
Och hjälp av höjden sände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
