- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
45

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 48. Jesu, lär mig rätt betrakta - 49. O, Jesu Krist, som mandom tog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2.
Fadern själv, hos vilken Ordet
Evigt var och evigt är,
Av vars tanke allt är vordet,
Och vars hand all världen bär,
Honom, den Oändlige,
I hans ende Son vi se,
I den vise, kärleksrike,
Helige, som blev vår like.

3.
Gud, när du i molnen ljungar
Och i morgonsolen ler,
När du föder fågelns ungar,
Liljorna sin fägring ger,
När du mig ur faran för,
När din röst hos mig jag hör,
O, då känner jag dig vara
Och din härlighet förklara.

4.
Dock, när tanken dig vill hinna
I det ljus, som höljer dig,
Kan han ingen vila finna;
Hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn:
Gud och mänska, i din famn
Du oss sluter såsom bröder,
Och likt vårt ditt hjärta blöder.

5.
Se, då viker tvivlet fjärran
För det klara livets ord;
Tro och kärlek skåda Herran
I hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är.
Då för oss han korset bär,
Då utur sin grav han träder,
Nåd och sanning världen gläder.

6.
Gud, din kärlek kan ej kallna
Mot det stoft, du livat har.
Själv du söker här den fallna,
Som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
Ej till dig kan lyfta sig,
Du till mänskan stiger neder,
Själv till himlen henne leder.

7.
Led oss, Jesu, lär oss lida,
Lär oss verka såsom du
Och ett evigt liv förbida
Efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
Så vi ett med dig må vara,
Dig i allt vårt verk förklara.

F. M. Franzén (1772—1847)


49.

O, Jesu Krist, som mandom tog
Att liv åt världen giva,
Din kärlek blott dig därtill drog,
Vårt hopp du ville bliva.
Du såg vår synd och stora nöd:
Oss förestod en evig död,
Och helvetet låg öppet.

2.
Då täcktes du förbarma dig
Och kunde icke lida,
Att morkrets makt oss tog till sig;
Du ville för oss strida.
Du kom till oss i världen ned,
Beredde oss en evig fred
Med dinom död och pina.

3.
Därjämte sade du oss till,
Att då vi hava trona,
Gud all vår synd förlåta vill
Och oss för straffet skona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free