- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
59

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 71. Dig jag ödmjukt vill betrakta - 72. På krubbans strå man lade dig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Uppå Golgata vad smärta
Störtar i din ande ner!
»Gud, vi överger du mig?»
Ropar du men höjer dig
Över kvalet och uppsänder
Själen i din Faders händer.

6.
Så din lydnad blivit prövad,
Prövad intill korsets död.
Faderns vilja, troget övad,
Var i liv och död ditt stöd.
Kärlek, himlaren och sann,
I ditt ömma hjärta brann,
Som till döds frivilligt blöder
För att rädda fallna bröder.

7.
Gode Herde, du för fåren
Själv ditt liv till offer bar.
Mänskokärlek tecknar spåren
På den väg du vandrat har.
För det folk, dig döden ger,
Kärleksrikt till Gud du ber.
Kärlek, när ditt huvud böjes,
Än i sista blicken röjes.

8.
Så din vandel högt predikar
Himlens höga, milda bud:
Kärleken till usla likar,
Kärleken till Herren Gud.
Giv, att jag i dina spår
Oförvillad målet når
Och i kärleken och hoppet
Vårdar tron, fullbordar loppet!

J. Åström (1767—1844).

79.

På krubbans strå man lade dig,
O Jesu, himlens Förste,
Och människor ej kände dig,
Fastän du är den störste.
Du bådades av stjärnors gång,
Du prisades av änglars sång;
För världen var du ringa.

2.
Med lydigt sinne tog du an
Det kall, vartill du valdes.
I armas hyddor man dig fann.
Med syndare du dvaldes,
Dig låg om hjärtat, Helige,
Att ej ett får borttappat se
Av dem dig anförtroddes.

3.
Du mild, av hjärtat ödmjuk var;
Ditt ord gav ro i själen.
Åt alla samma tröst du bar,
Åt konungen och trälen:
Ett hopp, en tro, en mildrik Far
Och, vem botfärdigt hjärta har,
Förlåtelse, försoning. ’

4.
Du tålig var till smädlig död,
Ja, intill korsets pina.
Ett lamm du dig åt bödlar bjöd,
Du flyddes av de dina.
Nu i ditt helga, milda namn
Böjs varje knä;
och himlens hamn
Åt mänskor du förvärvat.

5.
För dig ej världen hade band
Och graven icke stängsel,
Förgängelsen ej hade tand
Och helvetet ej fängsel.
Din seger evigt vittne bär,
Att den som ren och helig är,
Är ock allena mäktig.

6.
Befästa oss uti din tro,
Din lära, ditt exempel!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free