Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 72. På krubbans strå man lade dig - 73. Vänligt över jorden glänser - 74. Kriste, som ditt ursprung leder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Din Ande låt i hjärtat bo
Och gör det till ditt tempel,
Att vi åt Gud, som du det bjöd,
Må säga så i liv som död:
Ske, Fader, blott din vilja!
E. G. Geijer (1783—1847).
73.
Vänligt över jorden glänser
Strålen av ett himmelskt hopp;
Stilla inom tidens gränser
Evighetens sol går opp,
Ack, så stilla, att mitt öga
Hennes sken fördraga må
Och Guds dolda råd förstå.
2.
Ej av världens visa kändes
Den oändligt Vises råd;
Kristus kom, och dagen tändes,
Full av sanning och av nåd:
Sanning för de trognas blickar,
Nåd för ångerfulla bröst.
Så fick jorden ljus och tröst.
3.
I en värld, där lustar strida,
Föddes brott och spriddes ve.
Kristus kom, och vid hans sida
Kärlek gick och helgelse:
Helgelse blev hjärtats yrke,
Kärlek slöt begärens strid.
Så fick jorden dygd och frid.
4.
Sälla äro de som höra
Vad den evigt Gode lärt;
De som älska, de som göra
Vad den Helige begärt;
De som, ledda av hans Ande,
Lysta av hans milda ljus;
Nalka sig till Faderns hus!
5.
Deras tro skall övervinna
Tidens otro, jordens flärd;
Deras kärlek skön skall brinna
I den kärlekslösa värld;
Deras hopp i livets skiften
Och i livets aftonstund
Vilar på sin klippas grund.
6.
Milda sken av Faderns ära,
Dina rena strålar sprid
Kring vår jord, att hon må bära
Ljus och tröst och dygd och frid,
Att hon må en förgård bliva
Till den himmel, dit du vill
Samla dem dig höra till.
J. O. Wallin (1779—1839).
74.
Kriste, som ditt ursprung leder
Evigt från din Faders sköt’
Och, från himlen stigen neder,
Dig i jordisk skepnad slöt!
O Guds Son och mänskors like,
Hör ett stoft, som lyfter sig
Trängtande att nalkas dig!
2.
Av en ringa jordisk moder,
Herre, du dig födas lät
Och blev människornas broder,
Döljande ditt majestät.
Ack, må du ock i mitt hjärta
Födas och förbliva där,
Du som Gud och evig är!
3.
Vishet strålar i din lära,
Helighet i dina bud;
Dina läppar till oss bära
Fridens ord från nådens Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
