Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 75. Jesu, lär mig rätt betänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som uppfriskar själ och mod.
4.
Öppna mig förståndets öga,
Att jag må din kärlek se,
Som du ville mig bete,
När du på det korset höga
Som ett lamm uppoffrad var
Och all världens synder bar.
5.
Jag kan deras svårhet finna,
Efter du har svettats blod,
Då dig döden förestod
Och du lät Guds vrede brinna
Över dig, emedan jag
Syndat har emot Guds lag.
6.
Högfärd ur min själ försvinne,
När du, som den högste är,
Törnets krona ödmjuk bär!
Världens svek och flärd jag finne,
När du varder först berömd
Och till korset sedan dömd.
7.
Vällust mig då bitter blive,
När den galla bjudes dig,
Vilken räckas bort åt mig!
Girighet jag från mig drive,
När man dig till hån och spott
Kastar om din klädnad lott!
8.
Huru avund dem förtrycker,
Som Gud frukta, ser jag bäst,
Efter världen hatat mest
Dig, som dock i alla stycker
Sökt med ren och helig själ
Faderns ära, mänskors väl.
9.
Judas’ kyss och Petri eder,
Hannas’ list och Kaifas’ trug
Samt Pilati rädda hug
Och Herodes’ hala seder
Sanna, att alls ingen man
Uppå världen lita kan.
10.
Du blev för ett ringa värde
Av din vän förrådd och såld
I det arga folkets våld,
Att då satan mig besnärde,
Skulle jag förlossad bli
Med ditt blod och köpas fri.
11.
Du blev gripen utav månge,
Överfallen, bunden hårt
Och i mörkret släpad bort,
På det jag, en usel fånge,
Som var snärd i mörkrets band,
Måtte lösas av din hand.
12.
Grymt man dig för brott beskyllde,
Dig som aldrig gjorde ont,
Dig som alla hjälpt och skönt,
Att jag arme, synduppfyllde,
Jag som ond och brottslig var,
Måtte njuta ditt försvar.
13.
Dina lemmar måste svida,
När man dig med grymhet slog,
Stötte,ryckte, våldsamt drog,
På det jag ej skulle lida
Vad min svåra synd förtjänt.
Men dess straff från mig bli vänt.
14.
Du hudflängdes och avkläddes.
Att min sjuka, nakna själ
Måtte läkas, prydas väl.
Du bespottades och häddes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
