- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
66

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 79. O min Frälsare, din smärta - Jesus uppgår till Jerusalem, instiftar nattvarden, förrådes - 80. Vilken kärlek oss bevisad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag med tacksam undran ser.
Hur sig nåd och rätt tillika
Hos en helig Gud förlika.

2.
Då för min skull Gud dig plågar,
Ser jag rätten i sin höjd
Och därför ej draga vågar
Nåden till en syndig fröjd.
När jag frestas av begär
Till det ont och orätt är,
Dina sår jag mig påminner
Och från synd mig avskräckt finner.

3.
Då med Gud du mig försonar,
Ser jag nåden i sin höjd;
Den Rättfärdige mig skonar,
När min tro till dig är böjd.
För din skull, som allt gjort gott,
Mig förlåtas mina brott,
Och då döden mig förskräcker,
Du mig livets krona räcker.

4.
När mig så för ögat ställes
Guds rättfärdighet och nåd,
Jag ej av förtvivlan fälles,
Jag ej förs till överdåd.
O min Jesu, när ditt blod
Visar Gud så sträng och god,
Kan jag ej i lydnad tveka,
Ej mitt hjärtas hopp förneka.

S. Nibelius (1747—1820).

Jesus uppgår till Jerusalem, instiftar nattvarden, förrådes.

80.

Vilken kärlek oss bevisad.
Av din nåd vad grundlöst hav,
När du dig i döden gav,
Jesu, du som, evigt prisad
Av mitt hjärta och min röst,
Är i liv och död min tröst!

2.
Dig, min Jesu, nu jag skådar
Vandra i ditt dyra kall
Till den stad, vars djupa fall
Under tårar du bebådar.
Ropande: »Betänk i tid,
Vad som hörer till din frid!»

3.
När du med din ankomst gläder
Menigheten utanför,
Som din väg med palmer strör.
När i portarna du träder.
Skallar folkets glädjeröst:
»Hosianna. Sions tröst!»

4.
Du, som mänskohjärtat känner,
Ser, hur denna fröjd till slut
Skall i grymhet bryta ut:
Dessa dyrkare och vänner,
Som så djupt ödmjuka sig,
Skola snart korsfästa dig.

5.
Då i nåd på oss du tänker
Och ett testamente gör,
Det oss heligt hålla bör:
Uti vin ditt blod du skänker,
Din lekamen uti bröd
Oss till styrka i vår nöd.

6.
Giv, när du oss vill bespisa
Dig till hågkomst, som du bjöd,
Vi förkunna må din död,
Det är med vår vandel visa.
Hur din död oss kraft beskärt
Till att leva, som du lärt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free