Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 84. Min Frälsare, vad själave - 85. Jesu, dig i djupa nöden - 86. Du går, Guds Lamm, du milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må dig ståndaktigt dyrka.
Hjälp mig
Äntlig’ Väl ur kvalen,
Tåredalen
Dit att komma,
Där du lever med de fromma.
J. Qvirsfeld (1642-1686).
A. P. Amnelius (1638-1692).
85.
Jesu, dig i djupa nöden
Dina egna överge,
Dig, som går för dem i döden,
Svika och förneka de.
Ack, jag själv, som bland de dina
Du vill frälsa med din pina,
Överger dig för en värld,
Full av dårskap, synd och flärd.
2.
Vem var den som dig förrådde,
Då din tår för honom flöt,
Dig som nyss hans fötter tvådde,
Brödet nyss med honom bröt?
Ack, jag själv, som från det bordet,
Där ditt blod beseglar ordet,
Där du mig min synd förlät,
Återföll i frestarns nät.
3.
Ej förmå de svaga vänner
Vaka blott en stund med dig,
Då du, höljd av blodsvett, känner
Dödens fasor samla sig.
Ack, jag själv förmår ej vaka,
Ej en flyktig ro försaka:
Rörd en stund, dock innan kort
Sover jag min bättring bort.
4.
Vem var den, som dig ej kände,
Dig, sin lärare och vän,
Bröt den tro han nyss bekände,
Bröt den tredje gången än?
Ack, jag själv, som flera gånger
Brutit löftet av min ånger,
Nekat och försakat dig,
Som så ofta sökte mig.
5.
Salig den dig aldrig sviker,
En gång av din kärlek rörd,
Aldrig från din sida viker,
Av en fåvitsk värld förförd,
Som Johannes lik vid ropen
Av den onda, blinda hopen
Trofast följer dina spår,
Vid ditt kors till änden står.
6.
Men du ock den fallne åter
Med en blick upprätta kan:
Den sitt fall som Petrus gråter,
Den dig älskar så som han.
Se min tår, min bittra smärta!
Se, dig älskar dock mitt hjärta.
Jesu, du min barndomsvän,
Tag mig till ditt barn igen!
F. M. Franzén (1772-1847).
86.
Du går, Guds Lamm, du milda,
Oskyldiga och rena,
Att oss, från Gudi skilda,
Med Gud igen förena.
Ditt hjärta bär vår sveda
Att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesu!
2.
Du såg de hårda banden,
De fasansfulla öden:
Bedrövad var dig anden.
Bedrövad intill döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
