- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
78

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 99. Så är fullkomnat, Jesu kär - 100. Ditt lidande har nått sitt slut - 101. Den mun är tyst, som bad så ömt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


99.

Så är fullkomnat, Jesu kär,
Vad om din död förkunnat är:
Vad som profeter förespått,
Det har nu sin fullbordan nått.

2.
Du lydig var din Fader huld
Till korsets död för mänskors skuld;
För mänskors skuld ditt blod utrann,
Som all vår synd utplåna kan.

3.
Nu döden dina ögon sövt,
Din mun är tyst, ditt öra dövt;
Men i din död oss liv du ger,
Ej kan oss döden skada mer.

4.
Oss graven synes mörk och kall,
Men det vårt hopp ej störa skall.
När Jesus läggs i graven ner,
Dess mörker vi ej frukta mer.

5.
Tack vare dig, o Jesu kär,
Som för oss pint och dödad är!
Tack dig, som gravens mörka port
Har ljus med din begravning gjort!

6.
Hav vila, Jesu, bliv och bo
Uti mitt bröst med ostörd ro!
Hav, Jesu, där din vilostad,
Så far jag sist i graven glad!

7.
Du som besegrat gravens makt,
Du om min grav har vård och vakt;
Och medan stoftet vilar sig,
Har själen fröjd och frid i dig.

8.
Du som av graven månd’ uppstå.
Låt oss med lust av graven gå
Och följa dig med salig fröjd
Till evig ro i himmelshöjd.

J. Svedberg (1653—1735).
J. O. Wallin (1779—1839).

100.

Ditt lidande har nått sitt slut:
O Jesu, du har kämpat ut
För oss den svåra striden.
Ej förr än frid åt oss du vann,
Du ville njuta friden.

2.
Så vila, gode Herde, nu!
Du förr ej fristad haft,
där du Ditt huvud luta kunnat.
Det tjäll, du ej bland mänskor fann,
Dig hårda klippan unnat.

3.
Du stilla grav, du sälla bo!
Min Jesus helgat har din ro.
När dödens afton skymmer,
Som han jag somna skall förnöjd
Från möda och bekymmer.

4.
Du tunga sömn, du långa natt!
Min Jesus målet för dig satt.
När livets morgon flammar,
Som han jag träda skall med fröjd
Utur min vilokammar.

J. O. Wallin (1779—1839).

101.

Den mun är tyst, som bad så ömt
För mänskors arma släkte,
Och kärleken den kalk har tömt.
Som heligheten räckte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free