Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 119. Den korta stund jag vandrar här - 120. Ack, bliv hos oss, o Jesu Krist - 121. Hjälp, Gud, de trogna äro få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
Blott jag ej viker från hans spår,
Jag ej skall modet fälla.
4.
O du som sade: »Ingen kan
De mina från mig taga»,
Dig mot en värld jag ropar an,
Som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
Som till din Faders sälla hem
Du lovat att ledsaga.
5.
Hur tomt är allt vad världen har!
Hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
Av oss skall hädanfara.
Och då vad är all lycka här
Emot det löftet: »Var jag är,
Där skolen I ock vara!»
F. M. Franzén (1772—1847).
120.
Ack, bliv hos oss, o Jesu Krist,
Ty afton är nu kommen visst.
Din helga läras klara ljus
Låt alltid lysa i ditt hus.
2.
Nu är en fast bedrövlig tid:
Förskjut oss ej, o Herre blid!
Låt oss behålla i vår nöd
Din nåd och sanning till vår död.
3.
Helt syndigt går nu hos oss till;
Din kyrka hjälp, o Herre mild!
Giv Hus och Ande med ditt ord,
Så att dess kraft må varda spord.
4.
Behåll oss vid ditt rena ord,
Förhindra satans själamord,
Så att din kyrka i all tid
Må se, att du är henne blid.
5.
Du värdes, Herre, se därtill,
Att mången lärer som han vill.
Ett självklokt vett vill mästra Gud
Och tadla på hans ord och bud.
6.
De stolta andar dämpa ned,
Som, snabba efter tidens sed
Att föra nytt på banen an,
Förfalska så din lära sann.
7.
Din sak det är; o Jesu mild,
All äran kommer ock dig till.
Fördenskull på dens sida stå,
Som här ditt ord försvara må.
8.
Ditt ord är i vår nöd och sorg
Vår säkra tröst och fasta borg;
Därvid behåll din kyrka ren
Och fria henne från allt men.
9.
Giv, att ditt ord oss lyser så,
Att vi i mörkret icke gå
Men genom denna jämmerdal
Må vandra till din himmelssal.
N. Selnecker (1530—1592).
J. Svedberg (1653—1735).
121.
Hjälp, Gud, de trogna äro få
Och synas dagligt färre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
