Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 148. Helge Ande du som samlar - 149. »Låt barnen komma hit till mig!» - Nattvarden - 150. Jesu, än de dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och, evad mig förestår,
Finna ljuv och lätt den börda,
Som jag bär i Jesu spår!
Vid begärens villoljud
Påminn vad jag lovat Gud,
Vad han lovat mig tillbaka:
Så kan jag min skatt bevaka.
J. O. Wallin (1779—1839).
149.
»Låt barnen komma hit till mig!»
Så du, o Jesu, bjuder,
Så, menlöshetens vän, från dig
Den milda stämman ljuder.
Din Ande utgår varje stund
Att fromma hjärtan gläda;
Men först uti din nåds förbund
Upptager han de späda,
Dem himmelen, tillhörer.
2.
Av Andens kraft i dopets flod
Vår själ från synden renas
Och, genom ordet vis och god,
I tron med Gud förenas.
Ty den där bliver döpt och tror,
På nytt av Anden födes;
I honom Sonens kärlek bor,
Och hans förhoppning stödes
På Faderns nådelöften.
3.
Bär Jesu minne i ditt bröst,
Bär det i alla skiften;
Det bliva skall din levnads tröst,
Din tröst en gång vid griften.
Hans kors uppå din skuldra tag.
Bekänn din tro för världen,
Så haver Gud till dig behag,
Och när du slutat färden,
Du än av Herren kännes.
4.
O mänskor, vänden om till Gud
Och varden barnen like,
Blott med oskyldighetens skrud
I prydens till Guds rike.
Med kristlig dygd och samvetsro
Ert barnaskap förklaren,
Behållen kärlek, hopp och tro
Och himlens nåd bevaren
Uti ett helgat hjärta.
J. O. Wallin (1779—1839).
Nattvarden.
150.
Jesu, än de dina
Du vill omkring dig se
Och av din bittra pina
En salig frukt dem ge.
Dem in i döden älskar du
Och i din Faders rike
Vill undfå dem ännu.
2.
Dock vill du än på jorden
Bland oss ock stiga ner;
För oss ett offer vorden,
Dig själv åt oss du ger
Och säger, evigt huld och god:
»Tag, det är min lekamen;
Och tag, det är mitt blod.»
3.
Dig, Jesu, än vi höra
I dessa dyra ord.
Oss alla vill du göra
Till dina vid ditt bord:
Oss alla, då du brödet tog,
Du slöt intill det hjärta,
Som för oss alla slog.
4.
Det hjärtat, som i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
