Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 150. Jesu, än de dina - 151. Jag kommer, Gud, och söker dig - 152. Jesus Kristus är vår hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den armes tillflykt var,
Som bad för oss i döden
Och våra synder bar,
Det hjärtat än med frid och tröst,
Med salighet från höjden
Här nalkas trogna bröst.
5.
Du kommer, kärleksrike,
Ännu i Herrens namn
Och för oss i ditt rike
Emot en Faders famn,
En Faders, som förlåta vill
De barn, du återlöste
Och som dig höra till.
6.
Dig vilja vi tillhöra,
O Jesu, till vår död
Och Herrens vilja göra
I medgång som i nöd.
Då blir du när oss alla dar
Intill vår levnads ände,
Som själv du lovat har.
F. M Franzén (1772—1847).
151.
Jag kommer, Gud, och söker dig,
Förkrossad, stadd i våda.
Förbarmare, ack, se till mig
Och mig med tröst benåda.
Jag brutit har mot dina bud;
Men Jesus, medlaren hos Gud,
Har världens synder burit.
2.
Med ångerns kval kring korsets fot
Jag mina armar sluter:
O Jesu, tag den suck emot,
Som här mitt hjärta gjuter!
Jag tröstar på din nåd och makt;
Allt är fullkomnat, har du sagt:
Du mig med Gud försonat.
3.
Då till ditt bord jag träder fram,
Låt mig den trösten finna,
Att ock för mig på korsets stam
Ditt blod du låtit rinna,
Att du som fullgjort Herrens lag,
Åt mig berett Guds välbehag,
Då jag i dig förbliver.
4.
Var du mitt skydd mot världens flärd,
Mot syndens makt och villa,
Att kronan, som mig är beskärd.
Jag icke må förspilla.
O Jesu, du som frälsat mig,
Mitt hela liv jag helgar dig
Din död att evigt prisa.
Chr. F. Gellert (1715—1769).
J. A. Lindblom (1746—1819).
152.
Jesus Kristus är vår hälsa,
Som oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
Han oss förlöst ur dödens nöd.
2.
Att vi Herren ej förgäte,
Har han i det bröd vi äte,
I det vin vi dricka här,
Själv lovat att oss vara när.
3.
Vid sitt bord han vill oss trösta.
Att vi äro återlösta;
Vi därom försäkran få,
När vi till Herrens nattvard gå.
4.
Nådens kraft vi då erfara,
Endast vi vår tro bevara,
Att för oss han blivit död,
Så visst vi äta detta bröd.
5.
Ingen har han vägrat kalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
