Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 185. När jag besinnar, store Gud - 186. Min högsta skatt, o Jesu kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty uti Jesu dyra blod
Kan du från synden renas.
Med ånger, bättring, hopp och tro
Jag söker och jag finner ro
Hos dig som gått i döden
Att frälsa mig ur nöden.
6.
Jag flyr till dig, min Frälsare,
Som lät för arma syndare
Ditt blod på korset rinna.
I ditt tillbedjansvärda namn
Jag skyndar till en faders famn
Att nåd och tillgift vinna.
Vid korsets fot jag faller ner
Och under ångerns tårar ber:
Låt blodet, som där flutit,
Försona vad jag brutit.
7.
Hör mig, o Jesu, var min tröst,
Du som den ångerfulles röst
Med godhet lovat höra.
Giv mig din Andes kraft och nåd
Att alltid trogen dina råd
En kristlig vandel föra.
Min sköld i bättringsstriden var,
Mitt ljus, min tillflykt, mitt försvar
I alla livets öden,
Mitt säkra hopp i döden.
C. G. Cassel (1788—1866).
186.
Min högsta skatt, o Jesu kär,
Du värdes mig benåda!
Jag svedan, av de synder bär,
Som vid mitt hjärta låda.
O Jesu, min förhoppnings grund,
Var du min tröst i kvalens stund,
Min hjälp i själens våda.
2.
Mig nådig och miskundlig var,
Förlåt mig synder mina,
För dem du döden lidit har
På korset med stor pina.
Låt dem mig ej tillfoga men,
Men gör mig från dem skär och ren:
Låt nådesolen skina.
3.
Ack, när jag min missgärning svår
Med allvar eftertänker,
Mitt hjärta då en börda får.
Som mig till jorden sänker.
Om jag ditt ord ej hade då,
Ej någon tröst jag kunde få,
Som frid åt hjärtat skänker.
4.
Men detta ord försäkrar mig,
Att du av nåd tillgiver
Den synd, som hjärtligt inför dig
Bekänd och ångrad bliver,
Och att du möter huld och god
Dem som ett rätt förkrossat mod
Till nådatronen driver.
5.
Ja, när jag rätt botfärdig är,
Du mig till nåd upptager,
När leda jag till synden bär,
Som nu mitt samvet’ gnager,
Jag tror, att du av syndens men
Som David och Manasse ren
Uti ditt blod mig tvager.
6.
Alltså jag träder nu till dig
Och faller för dig neder
Med böjda knän och innerlig’
Av allt mitt hjärta beder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
