Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 197. Väl mig i evighet! - 198. Jag tackar dig min högste Gud - 4. Nya födelsen - 199. O Gud ditt rike ingen ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En frukt av din förtjänst, o milde Jesu Krist!
2.
Borthän, borthän från mig med er fördömda skara,
Synd, avgrund, djävul; död!
Ty Gud vill mig försvara:
Han är med mig; vem kan sig sätta emot mig?
Han är den mig i allt beskyddar väldelig’.
3.
Han är den som till nåd och barnaskap mig tagit.
Av syndens band mig löst, ur nödens djup mig dragit.
Härefter lär mig, Gud, min levnad ställa så,
Att jag i tro och hopp och kärlek leva må.
4.
Giv, att jag alltid må i dina budord vandra
Och, vad ej dig är täckt, med allo flit förändra!
Hjälp, att jag hålla må för all min lust och fröjd
Din sanna fruktan och så leva evigt nöjd.
S. Liscovius (1640—1689).
J. Petræus (1600-talet).
198.
Jag tackar dig min högste Gud,
För nådeordets fröjdeljud,
Varav mitt hjärta gläder sig
I all anfäktning stadelig’.
2.
Jag känner nu din Andes tröst.
Som gjuter frid uti mitt bröst
Och mig förvissar om din nåd,
Fast jag har brukat överdåd.
3.
Av sådan nåd jag fröjdar mig
Och ödmjukt, Herre, tackar dig
För det din kraft så väldelig’
Uti min svaghet styrker mig.
4.
Din nåd föröka, Gud, i mig
Och led mig på din viljas stig.
Mitt livslopp du bäst styra kan,
Att det förargar ingen man.
5.
Giv stadig tro och kärlek ren,
Giv, att jag ej är trög och sen
Till bot och bättring och att jag
Bereder mig till dödens dag.
6.
Du satans list ifrån mig driv,
Mig uppehåll till evigt liv,
En salig ände mig beskär
Och låt mig bliva där du är.
7.
Då skall jag för din himlatron
Lovsjunga dig med högre ton.
O du som högste Fadern är,
Giv vad ditt barn av dig begär.
P. Brask († o. 1690).
4. Nya födelsen.
199.
O Gud ditt rike ingen ser,
Och ingen blir därinne,
Åt vilken ej din Ande ger
Ett menlöst barnasinne.
Vad köttsligt vett
Ej hört och sett,
Du har åt den förvarat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
