Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 222. Till dig som hjärtat gläder - 223. Dav. 116. O Gud, det är min glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förrän jag tänkt på dig,
Och mig det livet skänkte,
Varav jag gläder mig.
3.
I dopet du mig sände
En Faders ömma blick;
Och jag som dig ej kände,
I dig en Fader fick.
4.
Jag av din godhet närdes,
Beskyddad i din famn;
Och mina läppar lärdes
Åkalla Jesu namn.
5.
I livets vår mig rörde
Din faderliga röst;
Den späda suck du hörde,
Som gick utur mitt bröst.
6.
Men snart mitt hjärta, dårat,
För dig ej mera brann.
Jag fann mitt samvet’ sårat,
Min oskulds lugn försvann.
7.
Ditt kärleksrop mig väckte,
Din nåd mig återtog.
Den handen, du mig räckte,
Ur villans djup mig drog.
8.
Du gav mig kraft att vaka.
Att vårda glädjens dag
Och livets sällhet smaka
I lydnad för din lag.
9.
Med varje dag du givit
Mig samma dags behov;
Var timme tecknad blivit
Med nya kärleksprov.
10.
Så under livets öden
Din vård mig alltid följt.
Du för ditt barn i nöden
Ditt hjärta aldrig döljt.
11.
Ack, må din kärlek bliva
En lärdom för min själ
Att dig sin dyrkan giva,
Som vakar för mitt väl.
12.
Må mig din godhet lära
Att under tro och hopp,
O Fader, dig till ära
Fullborda väl mitt lopp.
S. Ödmann (1750-1829).
223.
Dav. 116.
O Gud, det är min glädje,
Att mild du hör min röst.
Du nådigt mig tillstädje
Hos dig att söka tröst!
2.
Du nådigt ville höra
Min suckan, då jag dig
Ett offer tänker göra,
O Gud, som hulpit mig!
3.
Mig hade dödens snara
Omfattat hårdelig;
Jag var i ångst och fara,
Och mörker omgav mig.
4.
Men då jag sökte Herran
Och sade: Fräls min själ!
Då var min Gud ej fjärran,
Han halp mig snart och väl.
5.
I makt tilbedjansvärdig,
Han är i nåd ock stor
Mot den som är botfärdig
Och uppå honom tror.
6.
Han kan oss snart uppdraga
Ur motgångs djupa grund,
Oss usla skona, aga
Alltefter sin miskund.
7.
Mig är slikt vederfarit,
Ty Gud på mig har tänkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
