Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 227. Dav. 46. Gud är vår starkhet och vårt stöd - 228. Dav. 62. Mitt fasta hopp till Herren står - 229. Dav. 71. Min Gud på dig förtröstar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty han är stark och han är god:
Hans namn ske pris och ära!
S. Heyd (1498—1561).
Svensk övers. (1600-talet).
J. O. Wallin (1719—1839).
<b>228.</b<
Dav. 62.
Mitt fasta hopp till Herren står,
Jag vill hans hjälp förbida
Och vet, att jag hans bistånd får,
Evad jag än må lida.
Jag vet, att Gud är vis och god:
Ej faran nedslå skall milt rnod,
Hur stor än hon må vara:
2.
Fast många ställa sig mot mig,
Som ensam och elände
Är lik en vägg, som lutar sig
Och snarlig’ går om ände;
Dock, när min bön till Herren går,
Min kraft förnyas och består
Mot ondskans våld och ränker.
3.
Gud gör mig bistånd, ger mig tröst,
Så att jag icke faller;
Han frälsar, då med ödmjuk röst
Jag honom mig befaller;
Han är min klippa och min borg,
Han hjälper mig i all min sorg,
Den jag på honom kastar.
4.
Ty tron Guds löfte, som är visst:
Han sina barn skall höra
Och dem ur kval, betryck och brist
Med väldig arm utföra.
När Herren räcker ut sin hand,
Då väga mindre än ett grand
De väldiga på jorden.
5.
På orätt ingen grunda må
Sin makt, ty den skall brista.
Det gods ej någon tröste på,
Som han så snart skall mista.
Jag minns och tror vad Gud har sagt:
Att Gud allena äger makt
Och högsta rätten skipar.
C. Becker (1561—1604).
H. Spegel (1645—1714).
J. O. Wallin (1779—1839).
229.
Dav. 71.
Min Gud på dig förtröstar jag
I alla mina dagar.
Jag lämnar mig åt ditt behag
Och vördar dina lagar.
O, var mig huld
För Jesu skull
Och låt mig bistånd finna!
Du är den borg,
Där jag all sorg,
All nöd kan övervinna.
2.
Förbarmare, räck ut din hand,
Fräls mig ur själafara,
Slit sönder mina synders band
Och satans hårda snara.
På dig jag visst
I all min brist
Mitt hela hopp må fästa:
Från första stund
Har din miskund
Mig följt och sökt mitt bästa.
3.
Fast många äro de som mig
Med hätska blickar skåda,
Dock skall min tunga gladelig’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
