- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
170

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 231. Ack min själ, hav gladligt mod - 232. Dav. 37. Låt icke det förtryta dig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.
Vi skall du så bitterlig’,
O min själ, då gräma dig,
Medan du en sådan vän
Haver uti himmelen?

4.
Vad i världen gör dig kval:
Otack, avund och förtal,
Agg och hätskhet utan grund,
Varar en så liten stund.

5.
När du håller dig till Gud,
Aktar på hans ord och bud,
Skall han hjälpa dig förvisst
Av all oro, sorg och brist.

6.
Dröjer hjälpen ock en tid.
Är dock Herren lika blid:
Ja, den som han älska må,
Lägger han en börda på.

7.
Lev i Gudi glad och god,
Bed och lid med tålamod,
Om du ock förgäten är
Utav släkt och vänner här.

8.
Likväl haver Gud dig ej,
O min själ, förgätit, nej;
Sina änglar har han satt
Dig att vakta dag och natt.

9.
Kunde än en moder kär
Barnet sitt förgäta här,
Skall dock Gud evinnerlig’
Ej, min själ, förgäta dig.

A. Falck (1500-talet)?
J. O. Wallin (1779—1839).

232.

Dav. 37.

Låt icke det förtryta dig,
Att de som våld bedriva
Och åt sin ondska glädja sig,
Så ofta skonta bliva.
De skola dock en dag förgås
Och såsom gräs till jorden slås
Och vissna och förtrampas.

2.
Till Herren, din förtröstan sätt,
Förtro dig i hans händer!
Den som gör gott och handlar rätt,
Allt till det bästa länder.
Hav kärlek för ditt fosterland
Och föd dig redligt!
Herrens hand
Skall dig ej olönt lämna.

3.
Fast under övning av ditt kall
Du vill av bördan digna,
Så var dock säker, att han skall
Till slut ditt värv välsigna.
Jag varit ung, jag ålder nått,
Men aldrig har jag än förstått,
Att Gud förglömt den fromma.

4.
För avundsmäns försåt och list
Du modet ej må fälla.
Gud skall din oskuld skydda visst
Och den i dagen ställa.
De dig med svärdet hota må;
Det skall ej skada dig men gå
Dem själva genom hjärtat.

5.
Jag såg en ogudaktig man,
Vars välde vida räckte;
Hans övermod ej motstånd fann,
Hans anblick bävan väckte.
För honom föllo skaror ner.
Jag gick framom; han var ej mer:
Hans rum blev icke funnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free