- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
176

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 240. Dav. 77. Gud låt min bön dig täckas - 241. Mitt öga, spar nu dina tårar - 242. När värld och vänner lämna dig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guds nådevägar märk,
Betänk hans allmaktsunder
Och akta på hans verk!

5
Och säg, när du bedrövas:
»Nu är min sorgetid;
Ett barn av fadern prövas,
Dock är han lika blid.
Hans hand kan allt förvandla,
Han är så mild som stor
Och skäll i kärlek, handla
Med den på honom tror.»

6.
Ty vill jag Gud åkalla
Och till hans sköte fly,
När kvalens böljor svalla
Och olycksstormar gny.
Fast ögat ej utreder
Hans djupt fördolda spår,
Han sina barn dock leder
Som herden sina får.

J. O. Wallin (1779—1839).

241.

Mitt öga, spar nu dina tårar,
Kväv dina suckar, klämda bröst!
Den ängslan, som mitt hjärta sårar,
Förvandlas skall i ymnig tröst.
Fast nöden kännes tung och svår,
Guds nåd den vida övergår.

2.
Han ej sitt tryckta barn förgäter,
Han älskar, även då han slår.
Han lyngden efter styrkan mäter,
Hans hjälp till reds vid branten står.
Den kalk, som dryg och bitter är,
Omsider sötma med sig bär.

3.
Min själ, låt aldrig modet falla,
Du under korset glömd ej är.
Åt Jesus räcktes bitter galla,
Dock var han Gudi lika kär.
För dig hans hjärta blöder än,
Han ser din nöd och är din vän.

4.
Gud sina barn med vishet leder,
Han skiftar glädje och besvär.
Ett barn, som får allt vad det beder,
Sin egen ofärd snart begär.
Lär då en gång att döma rätt
Om denne Faderns delningssätt.

5.
Om alla skatter vi förlore,
Så blir dock Jesus hos oss kvar;
Om ingen vän i världen vore.
En vän i Jesus jag dock har.
Den sig åt honom anförtror,
Av lyckans skiften ej beror.

6.
Så falle då på våra kinder
Ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
Vi äro hans, och han är vår.
Han våra sorger skall till slut
Likt våra synder plåna ut.

B. Schmolck (1672—1737).
O. Kolmodin (1690—1753).

242.

När värld och vänner lämna dig
Allena med din smärta,
Så ropar Herren: »Kom till mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free