Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 242. När värld och vänner lämna dig - 243. O säg, min själ, vi du förfäras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom, slut dig till mitt hjärta!»
Han skiftar både fröjd och nöd,
Han bryter ock i nåd det bröd,
Som du med suckan äter.
Med allt han syftar till ditt väl:
Förgät ej honom, o min själ!
Han aldrig dig förgäter.
2.
Till sina barn den Gode ser
Med samma fadersöga,
Om ock hans glada sol ej ler
Beständigt från det höga.
Det måste vara moln och regn,
Att ej må fela saft och hägn
Åt jordens ädla gröda;
Det måste vara sorg och gråt,
Att världen ej och dess försåt
Må trones frukt föröda.
3.
När solens milda strålar snart
Igenom molnen bryta,
Är luften frisk och fästet klart,
Och grön står jordens yta.
Förbida Gud, min sorgsna själ!
Vad Herren gör, är rätt och väl:
Han prövar sina trogna;
Men töcknet skingras efter hand,
Och full blir dagen i det land,
Där hoppets skörd skall mogna.
4.
Ty utså nu din tåresäd
Med fromt och tåligt sinne
Och dig åt skördetiden gläd,
Som snart, ack, snart är inne.
En Jesu vän ju löftet fått,
Att den som här med tårar sått,
Skall där med fröjd uppskära.
Så tro och gör det Herren bjöd
Och säg i både liv och död:
O Gud, dig vare ära!
J. O. Wallin (1779—1839).
243.
O säg, min själ, vi du förfäras?
Vi suckar du så djupt, mitt bröst?
Fler än de kval, som dig beskäras,
Bar han som dig har återlöst.
Gå till hans kors och se och lär
Och sedan ditt med lydnad bär!
2.
Hör från hans mun den dyra lära:
»De vilka här med tårar så,
De skola där med fröjd uppskära
Och himmelriket ärva få,
Ja, salig den bedrövad är:
Hugsvalelse han finner där.»
3.
Som guldet genom elden prövas,
Så själen prövas genom kval.
Gud väljer dem, han ser behövas,
Och sätter gräns för deras tal.
När Herrens avsikt vunnen är,
Ur provet går du ren och skär.
4.
Din Jesus lärde dig att lida
Med tacksamhet och tålamod;
En himmelsk hjälp han bjöd dig bida:
»Min Fader», sade han, »är god.»
Han gick så själv bekymrens stig,
Förnöjd och tålig, före dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
