Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 245. Varför sörja, varför klaga? - 246. Herre, du som sänder trösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se mot höjden och hav tröst!
Herren styrker än de svaga,
Hörer de betrycktas röst.
Ur det moln, din dag betäcker,
Skall en stråle än gå fram,
Och den kalk, dig sorgen räcker,
Bitter är men hälsosam.
2.
Visserligen har du syndat
Och därmed förspillt Guds nåd;
Du till egen ofärd skyndat,
När du följt din lustas råd;
Men den hand, som allt förvandlar,
Lönar ej på mänskosätt;
Gud med en botfärdig handlar
Efter nåd, ej efter rätt.
3.
Den som kärlekstårar gråtit,
Känner ljuvt, att Gud är Far.
Mycket varder den förlåtit,
Vilken mycket älskat har.
Plär en jordisk fader göra,
Vad ett barn med ömhet ber,
Skulle då ej Herren höra
Våra suckar mycket mer?
4.
Till din bättring han dig låter
Prövas här en liten tid:
När du vänt till honom åter,
Återkommer ock hans frid.
När du hört den röst, som varnar,
Och din Faders vink förstått,
Skall du se, hur himlen klarnar,
Skall du se, hur allt är gott.
5.
Allt blir gott, när hjärtat vilar
Fromt och last vid Herrens nåd.
Ingen nöd dig överilar
Utom hans allvisa råd.
Sorg som glädje då skall syfta
Till ditt eget sanna väl,
Rena ditt begär och lyfta
Närmare till Gud din själ.
6.
Varför klaga, varför sörja?
Bär ditt kors i Jesu spår!
Måste du med suckan börja,
Du med lovsång sluta får.
Herren delar fröjd och smärta;
Tro hans ord och sköt ditt kall
Och med hoppfullt barnahjärta
I hans fadersarmar fall!
J. O. Wallin (1779—1839).
246.
Herre, du som sänder trösten
Till den själ, som tröstlös är,
Stäng ej himlen för den rösten,
Som i dag din nåd begär.
Sorgen trycker mig till jorden,
Ack, men låt de ljuva orden,
Jesu, än upprätta mig,
Att mitt hjärta tillhör dig.
2.
Tunga bördor sinnet trycka,
Bördor av mångfaldigt slag;
Vansklig är all jordisk lycka,
Hastigt flyktar glädjens dag.
Men jag knotar ej däröver,
Ty jag vet, att jag behöver
Det som kraftigt säger mig,
Att mitt hjärta tillhör dig.
3.
När mig synden vill bestrida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
