Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 254. Vad Gudi täckes, är mig täckt - 255. Evad du tager eller ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Vad Gudi täckes, är jag nöjd,
På vilket sätt det gäller.
Vad ej bör ske, med lust och fröjd
Jag hans behag hemställer.
Han prövar mijg
Dock mildelig,
Om jag ståndaktig bliver.
Såframt jag då
Ej tvivla må,
Allt gott han mig visst giver.
3.
Vad Gudi täckes; är mig kärt;
Hans vilja ser jag gärna.
Vadhelst han en gång har beskärt,
Kan ingen emotspjärna.
Förgäves är
Allt det besvär,
Som mot hans uppsåt strävar;
Men den som har
Av Gud försvar,
För intet motstånd bävar.
4.
Vad Gudi täckes, ske alltså!
Till freds jag mig nu giver
Och gläds, att allting måste gå,
Som han det föreskriver.
För hans behag
Ej sättes lag;
Ty räds jag ingen våda,
Om än min blick
Hans visa skick
Ej än kan genomskåda.
5.
Vad Gudi täckes, lyster mig
I lust och vedermöda;
Få sorgens som på glädjens stig
Jag vet han skall mig stöda.
Evad han gör,
Hans namn jag bör
Med ödmjukt hjärta prisa;
Evart det bär,
Jag trygger är:
Gud skall mig nåd bevisa.
6.
Vad Gudi täckes, vill ock jag
Och låter fara sorgen.
Att jag får glädja mig en dag,
Hans godhet är min borgen.
Vad Gud berett
Blir mig betett,
Fastän det synes dröja;
Jag tror förvisst,
Att han mig sist
Till ära vill upphöja.
7.
Vad Gudi täckes, jag begär,
Mer vill jag ej åstunda.
På Herren, som min klippa är,
Jag allt mitt hopp skall grunda.
I liv och död
Är han mitt stöd,
På honom glad jag bygger.
När våndan svår
Mig övergår,
Är jag i honom trygger.
8.
Vad Gudi täckes, tar jag an
Och vill städs tålig vara;
Han är allen, som hjälpa kan
Mig i min största fara.
Fast nöd och kval
Förutan tal
Till döds mig ville trycka,
Skall Herren mig
Dock väldelig’
Ifrån fördärvet rycka.
A. Blaarer (1492—1564).
P. Brask († o. 1690).
255.
Evad du tager eller ger,
Så värdes, Gud, mig mer och mer
Uti den tro befästa,
Att vad mig med din vilja sker,
Sker alltid till mitt bästa.
2.
Min blindhet är så ofta röjd;
Av egen vilja ledd och böjd,
Jag mitt fördärv bereder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
